"100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson
Träff nr 6 och 7 i cirkeln och bara det kräver väl en förklaring :) Vi träffades den 6e gången och för första gången bestämde vi att faktiskt ha samma bok till träffen efter. Varför? Jo, de som inte hade läst den eller inte läst hela färdigt ville ha mer tid för den här boken gick bara inte att missa :)
Handling i korthet (om det är möjligt):
Allan Karlsson hamnar efter ett händelserikt liv på ålderdomshem och hans 100-årsdag närmar sig med stormsteg. Något som alla utom Allan själv tycker ska uppmärksammas så mycket som det bara går. Men Allan är van att gå sin egen väg och eftersom firandet är någon han själv inte vill ha så kliver han helt sonika ut genom fönstret och rymmer sin väg. Omständigheter gör att han snart har både polisen och tjuvar efter sig och jakten har börjat. Vi får följa den helt sorglöse Allan i realtid men också följa med på hans livsresa som innehåller bl.a en middag med blivande president Truman och en flera månader lång vandring över Himalaya. Och trots Allans fullständiga ointresse för politik och religion har han påverkat de flesta historiska händelser :) Den här boken är hysteriskt rolig :)
Eller jag och några till tyckte den var hysteriskt rolig i alla fall :) De flesta var överens om att den var rolig men någon tyckte att den blev lite långrandig ibland. Säkert är i alla fall att den bara måste läsas, att få ta del av Allans sorglöshet och uppfinningsrikedom i kniviga situationer är en upplevelse :)
Innan vi skildes åt för den här gången gav jag på förslag att vi istället för att välja ut en bok skulle välja en författare. Då kunde alla läsa den bok som intresserade mest och på det sättet kunde vi alla få ta del av flera böcker samtidigt. Intressant blir det ju också att jämföra de olika böckerna. Finns det likheter, skillnader, teman osv.
Första författaren ut blev Paulo Coelho.
Välj inte ett beteende om du inte kan stå för konsekvenserna
Känner att jag bara måste skriva av mig lite angående kungens vara eller inte vara på strippklubb. Jag är såååå trött på alla skriverier i kvällstidningarna. Jag förstår helt enkelt inte hur man kan skriva om samma sak så länge… Bröllop, uppbruten förlovning, strippklubb, kriminella polare mm. mm. Kungafamiljen är verkligen uttjatat nu.
Trots det ovanstående har jag åsikter om de eventuella besöken på strippklubb och det retar mig. Skulle vara mycket enklare om jag inte orkade bry mig. Men jag har faktiskt högre krav på kungen än på vanliga ”Svenssons”. Han vet precis vad som krävs av honom, hela hans uppväxt har varit präglad av förståsigpåare som talat om för honom hur han ska bete sig och vad som är bra respektive dåligt. Återigen: Han vet precis.
”Men han är ju bara människa han också, trots att han är kung” Ja, jag vet det. Men inte alla vanliga människor måste gå på strippklubb bara för att de är människor. Inte alla känner ett behov av det heller så varför skulle hans behov vara så stort bara för att han är kung? Och varför han har ”rätt” att agera utifrån sitt behov i så fall? Varför lyder inte han under samma moraliska lagar som vi andra? Och varför i hela h-e ljuger han om det? Är han man nog att gå på strippklubb (läs med en viss ironi) borde han kunna vara man nog att stå för konsekvenserna också!
Okej jag kan också, i mina snälla stunder, tycka att det inte är så farligt om han gått på strippklubb. I mina snälla stunder skrev jag. I de stunder jag inte tänker på vilka signaler han sänder till ungdomar som har föräldrar som försöker lära dem att de ska stå för det de gör. I de stunder jag inte tänker på vilket intryck han ger av Sverige. I de stunder jag inte tänker på hans familj och vilken skada han åsamkat dem.
Jag tycker det här liknar överklassfasoner. För många gånger ser vi överklassen ge prov på att om man har tillräckligt mycket pengar kan man bete sig hur som helst och man behöver inte stå för det heller. Pengar köper tydligen allt. Och det retar mig. Och en lögnare är alltid en lögnare även om han säger att han inte ljuger och är klädd i fina kläder.
Nej, jag hade högre krav än så på vår kung. Vill han vara en ”vanlig” människa får han nog snällt avsäga sig kungarollen, sluta leva på våra skattepengar och börja arbeta som vi vanliga människor också. Så får vi se sen om han har råd att gå på fler strippklubbar. (Det sista är skrivet med glimten i ögat för er som inte förstod det på en gång :) )
"Tusen gånger starkare" av Christina Herrström
Handling i korthet:
Saga kommer ny till en skola i nionde klass. Hon är en tjej med självförtroende och stryka och som inte är van att följa invanda mönster eller passa in i en mall. Hon vågar ta plats på samma sätt som killarna och saker och ting börjar förändras i klassen. Först älskar alla henne men sen...
Den här boken har jag läst i skolan, klass 6, och vi såg filmen också. Jag kan lova att det blev starka reaktioner och mest därför att ingen vet hur man ska reagera på den. Å ena sidan är ju Saga en förebild, någon som alla önskar att de var, å andra sidan är det just såna som hon som vi gärna vill sätta på plats...
I bokcirkeln var vi i alla fall rörande överens om att hade vi fler "Saga", fler människor med ett sånt civilkurage, skulle skolvärlden se annorlunda ut. Hela samhället antagligen. Boken borde läsas av alla som ska jobba med ungdomar men gärna av alla andra också. Den sår ett och annat tankefrö :)
Till nästa gång i bokcirkeln kom S med det strålande förslaget att vi behövde en lättsammare bok efter de "tankeböcker" vi har haft så till nästa gång läser vi "100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann"
