"Dyngkåt och hur helig som helst"
av Mia Skäringer
Boken är en samling av Mias krönikor som hon har skrivit i tidningen "Mama" och delar ur hennes blogg. På baksidan har Mia själv skrivit:
"Jag är bara så trött på superdupermorson, självuppoffring, husfridsknull och falska
glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar.
Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig
och vad de verkligen visar upp"
Hon har skrivit på ett naket, självutlämnade sätt om sin uppväxt, sex, förlossningar, barn, familj osv utan att ta hänsyn till gamla värderingar av hur det "borde" vara och jag bara älskar det. Livet kör helt enkelt ihop sig ibland och vi kan bara göra så gott vi kan.
Ett stycke ur boken:
"Vissa morgnar har mer hår under armarna än andra. Luktar mer snus än sex och är
helt enkelt jävligt svåra att få någon fason på. Det blir bara: "skynda nurå, Inte de
strumporna, varför kan du aldrig lyssna, nej, mamma vet inte var den är och sa jag inte...
men herregud, var är cykelhjälmen, nej, du får inte cykla utan hjälm och varför har du
slängt din pyjamas här... Hejdå, mamma älskar och mamma älskar. Puss, puss"
Och mamma räcker aldrig till. Och jag får just veta att Lucia firas på torsdag när jag är i
Stockholm, jag hade hela tiden planerat för fredagen, planerat att locka hår, skruva i lampor.
Fan, dår blir jag en sunkmorsa igen. Bara Danne som kan gå.
När alla är ute ur huset står jag ensam kvar och försöker minnas mina fyra sista siffror i
personnumret"
Boken är fylld av allvar, humor, vardagsrealism och har en stor igenkänningsfaktor (åtminstone för mig) Det var länge sedan jag skrattade högt när jag läste en bok :)
Läs den :)
Boken är en samling av Mias krönikor som hon har skrivit i tidningen "Mama" och delar ur hennes blogg. På baksidan har Mia själv skrivit:
"Jag är bara så trött på superdupermorson, självuppoffring, husfridsknull och falska
glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar.
Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig
och vad de verkligen visar upp"
Hon har skrivit på ett naket, självutlämnade sätt om sin uppväxt, sex, förlossningar, barn, familj osv utan att ta hänsyn till gamla värderingar av hur det "borde" vara och jag bara älskar det. Livet kör helt enkelt ihop sig ibland och vi kan bara göra så gott vi kan.
Ett stycke ur boken:
"Vissa morgnar har mer hår under armarna än andra. Luktar mer snus än sex och är
helt enkelt jävligt svåra att få någon fason på. Det blir bara: "skynda nurå, Inte de
strumporna, varför kan du aldrig lyssna, nej, mamma vet inte var den är och sa jag inte...
men herregud, var är cykelhjälmen, nej, du får inte cykla utan hjälm och varför har du
slängt din pyjamas här... Hejdå, mamma älskar och mamma älskar. Puss, puss"
Och mamma räcker aldrig till. Och jag får just veta att Lucia firas på torsdag när jag är i
Stockholm, jag hade hela tiden planerat för fredagen, planerat att locka hår, skruva i lampor.
Fan, dår blir jag en sunkmorsa igen. Bara Danne som kan gå.
När alla är ute ur huset står jag ensam kvar och försöker minnas mina fyra sista siffror i
personnumret"
Boken är fylld av allvar, humor, vardagsrealism och har en stor igenkänningsfaktor (åtminstone för mig) Det var länge sedan jag skrattade högt när jag läste en bok :)
Läs den :)
Skolan blev delaktig i en exkludering...
Alla fritidsbarn i hela kommunen blev bjudna på en resa ut till Orn (en ö i Söderhamns skärgård) för att uppmärksamma och sätta fokus på fritids. Jag vill här ge mina synpunkter på den resan.
Först vill jag säga att jag tycker det är jättebra att kommunen anordnar och bekostar en sån resa. Arrangemanget har verkligen varit bra, all logistik med bussar, personal osv har varit strålande helt enkelt.
MEN... hade kommunen en enda tanke på de barn som inte har fritids? På mitt jobb valde jag att vara kvar med de barn som inte har fritids och därmed inte fick följa med på båtresan. På skolan finns det ca 150-160 elever och 8 av dem har inte fritids. 8 st! Alla pratar om resan, lärare går igenom arrangemanget, vilken tid bussarna går, vilka som ska åka med vilka båtar, att det serveras korv ute på Orn, osv.osv. Och hela tiden sitter dessa barn och vet att de inte får följa med... Lärare och föräldrar har pratat med dem och de förstår hur det har varit ordnat och varför de inte får följa med, men det hjälper inte ett dugg mot känslan av att vara utanför och utpekad. Jag valde att ta med mig de barn som var kvar på en utflykt som vi avslutade med ett kioskbesök där jag bjöd på glass. Tanken var att de skulle få lite roligt den här dagen men det kunde ju inte på långa vägar mätas med att fått följa med på ett helt äventyr.
Jag anser att kommunen i fortsättning måste sköta det här på ett bättre sätt. Några förslag:
- Anordna resan på fritidstid (inte på skoltid)
- Låt föräldrar betala för att barn utan fritids ska få följa med (precis som de föräldrar som följde med fick göra)
- Gör resan för att uppmärksamma hela skolan.
En av rektorerna säger till kuriren att det kan jämföras med musikskolan. Dit får barn också gå under skoltid och föräldrar betalar för det precis som de gör för fritids. Men jag köper inte det argumentet... För det första är det alltid färre barn som spelar instrument på skoltid än som inte gör det och för det andra finns inte samma intresse hos alla barn att spela instrument som det fanns för båtresan. För det tredje kräver inte lektioner på musikskolan en eller flera genomgångar med hela klassen. För det fjärde är barnets behov i fokus när det gäller musikskolan, när det gäller fritids är det föräldrarnas.
Och snälla missförstå mig inte nu, jag tycker verkligen att resan var en god idé och jag vill ge alla som var med och genomförde den en stor eloge! Men jag anser också att kommunen varit med om att exkludera dessa barn och straffa dem för att deras föräldrar inte har behov av en fritidsplats.
Först vill jag säga att jag tycker det är jättebra att kommunen anordnar och bekostar en sån resa. Arrangemanget har verkligen varit bra, all logistik med bussar, personal osv har varit strålande helt enkelt.
MEN... hade kommunen en enda tanke på de barn som inte har fritids? På mitt jobb valde jag att vara kvar med de barn som inte har fritids och därmed inte fick följa med på båtresan. På skolan finns det ca 150-160 elever och 8 av dem har inte fritids. 8 st! Alla pratar om resan, lärare går igenom arrangemanget, vilken tid bussarna går, vilka som ska åka med vilka båtar, att det serveras korv ute på Orn, osv.osv. Och hela tiden sitter dessa barn och vet att de inte får följa med... Lärare och föräldrar har pratat med dem och de förstår hur det har varit ordnat och varför de inte får följa med, men det hjälper inte ett dugg mot känslan av att vara utanför och utpekad. Jag valde att ta med mig de barn som var kvar på en utflykt som vi avslutade med ett kioskbesök där jag bjöd på glass. Tanken var att de skulle få lite roligt den här dagen men det kunde ju inte på långa vägar mätas med att fått följa med på ett helt äventyr.
Jag anser att kommunen i fortsättning måste sköta det här på ett bättre sätt. Några förslag:
- Anordna resan på fritidstid (inte på skoltid)
- Låt föräldrar betala för att barn utan fritids ska få följa med (precis som de föräldrar som följde med fick göra)
- Gör resan för att uppmärksamma hela skolan.
En av rektorerna säger till kuriren att det kan jämföras med musikskolan. Dit får barn också gå under skoltid och föräldrar betalar för det precis som de gör för fritids. Men jag köper inte det argumentet... För det första är det alltid färre barn som spelar instrument på skoltid än som inte gör det och för det andra finns inte samma intresse hos alla barn att spela instrument som det fanns för båtresan. För det tredje kräver inte lektioner på musikskolan en eller flera genomgångar med hela klassen. För det fjärde är barnets behov i fokus när det gäller musikskolan, när det gäller fritids är det föräldrarnas.
Och snälla missförstå mig inte nu, jag tycker verkligen att resan var en god idé och jag vill ge alla som var med och genomförde den en stor eloge! Men jag anser också att kommunen varit med om att exkludera dessa barn och straffa dem för att deras föräldrar inte har behov av en fritidsplats.
