Carolas Blogg

Den lille pojken gråter.
Han är drygt tre år och hans mamma har bestämt att det är dags att lära sig cykla. Det är nu tredje gången han vurpar och han slår sig så det gör ont varje gång. Hans handflator har fått skrapsår och det svider. Han hulkar av gråt och vågar inte sätta sig på cykeln igen.

- Du har ju stödhjul, säger hans mamma med ett bestämt tonläge.

Jag tittar ner och ser att jodå, han har stödhjul men de sitter för högt upp så när pojken vinglar väger hans tyngd över och stödhjulen orkar inte hålla emot och pojken trillar omkull. Hela tiden hör jag hur mamman manar på honom; sätt dig på cykeln nu, du har ju stödhjul, du förstår väl att du trillar när du inte trampar och herregud, du måste ju styra också...

Hans storebror, som är några år äldre och kan cykla, drar efter andan och börjar säga några tröstande ord men mamman snäser av honom:

- Det här sköter jag!

Storebror tystnar.

Den lilla pojken vågar inte stå emot mamman längre utan försöker komma upp på cykeln igen. Inga berömmande ord, inget tag i pakethållaren tills han får balans, ingenting... Pojken vurpar igen och hulkar fram till sin mamma:

- Jag vill inge mer.

- Du ska lära dig cykla, du kan snart, du måste öva, svarar mamman.

Jag ser hur de försvinner efter gatan och till sist ser jag dem inte mer, jag bara hör...

Inför skolstarten snurrar mina tankar runt just skolan. Så idag tänkte jag ge mig in i något som liknar en politisk diskussion. Jag är inte speciellt insatt om vad som har bestämts sist eller ens är på gång att bestämmas. Jag har nog inte heller några färdiga svar men jag har gott om tankar runt det  :-)

Jag vill hävda att skolan idag är teoretisk. Visst, vi har några praktiska ämnen men de är få och inte lika värda. Kanske är det på väg att förändras, jag vet inte, men än så länge sänder vi signaler att den kunskap våra praktiskt lagda elever har inte är lika mycket värd som den kunskap de teoretiskt lagda eleverna har. (Okej, jag vet att det finns elever som har båda fallenheterna men var snäll och bara följ med i mitt resonemang)

Nu låtsas vi att de här praktiska eleverna lyckas få med sig ett godkänt i kärnämnena så att de åtminstone kan söka till det gymnasieprogram de vill. Enligt min erfarenhet blir det då ett yrkesinriktat program. Här får de förhoppningsvis äntligen lite credit för all den praktiska kunskap de bär på och en möjlighet att utveckla den. Men precis som under tidigare skolgång får de snabbt erfara att den teoretiska biten finns kvar. Jag kan hålla med om att en viss grundkunskap i t.ex. svenska, engelska och matte behövs för att klara ett vuxet, ansvarsfullt liv men är det verkligen nödvändigt att alla på de yrkesinriktade programmen ska få behörighet till högskolan? Vill alla det? Behöver alla det? Ja, just ja, nu var det ju det här med "samma möjligheter"...

Vad är då "samma möjligheter"? Behöver våra ungdomar idag verkligen precis samma möjligheter? Vänd på det och låta de teoretiskt duktiga ha alla praktiska ämnen... Skapar vi inte bara en risk för (ytterligare) misslyckanden? Skulle det inte vara bättre om vi lät de som vill ha högskolebehörigheten, redan under sin gymnasietid, välja till de kurserna? Och låta de "urpraktiska" eleverna välja tilläggskurser/fördjupningskurser i det praktiska? Är det inte först då vi skapar en individuell skola? För vad är rättvisa? Är det att alla får samma möjligheter eller är det att den enskilda eleven faktiskt får det den vill och behöver?

Som ny bloggare har jag surfat runt lite i bloggens värld. Det finns otroligt många roliga, fina och klart läsvärda sådana. MEN också många skrivna av (här gäller det att hitta ett bra uttryck för blåsta blondiner går ju inte an) tjejer som verkligen tror att det enda som räknas i livet är ytan. Vad man eventuellt har innanför pannbenet är av mindre betydelse...

Läste idag en blogg av en tjej i 25-årsåldern med starkt blonderat hår, sminkad så till den milda grad att hon såg ut som hon var gjord av plast. Naturligtvis var hon pinnsmal med silikonbröst som, till hennes kroppsstorlek, såg onaturligt stora ut och botox i läpparna som också fick en onaturlig form. Är det bara jag eller finns det fler som tycker att det ser gräsligt ut? Men nåja, hennes utseende ska väl kanske inte kritiseras, det jag funderar mest över är om hon (eller likasinnade) någonsin läser vad de skrivit... Ena stunden höjer hon något/någon till skyarna för att tre inlägg senare hårt kritisera detsamma, inte en gång och inte två gånger utan genomgående. Det mest slående är nog kritiken av dem som gör om sina kroppar... Och hela tiden skriver hon det lika självklart som om hon aldrig tyckt någonting annat än det hon just har uttryckt. Snacka om att leva i nuet  :-)

Men alla får naturligtvis skriva precis vad de vill i sin blogg och det kommer säkert människor som läser min och som tycker att jag är det mest korkade som gått i ett par skor. Det bjuder jag på :-) Det som verkligen förvånar mig är att den tjejen är sponsrad av flera stora klädkedjor. Hon poserar med deras kläder och på något sätt så ska det då vara reklam för kläderna. Själv tycker jag att det får motsatt effekt, om de stora kedjorna står bakom den här tjejen så kommer nog jag att fortsättningsvis handla mina egna kläder någon helt annanstans :-)

Arbetslös, mellan två jobb... kärt barn har många namn men oavsett vad vi kallar det så är jag numera utan arbete. Det tar upp ganska mycket av min tankeverksamhet just nu.

Jag avslutade min lärarutbildning i dec-07 med en naiv tro att med utbildning skulle det nog finnas ett jobb åt mig. Jag ville så gärna ut och göra en "insats" och var oerhört stolt över min utbildning. (det är jag fortfarande för den som undrar) Till min förvåning har jag nu upptäckt att det inte räcker. Har sista året haft ett vikariat i ett ämne som jag inte har behörighet i och att någon med behörighet får det jobbet nu är självklart. Det som stör mig är att det finns flera inom skolan som arbetar som lärare utan att ha utbildning eller utan att ha gjort färdigt hela utbildningen. Men eftersom de har haft tjänst i kommunen i många år går de ändå före mig. Så med facit i hand konstaterar jag att det varit bättre om jag för några år sen försökt få in foten i skolans värld, istället för att utbilda mig, då hade jag kanske haft ett jobb idag.

Låt a-kassans kvarnar börja mala :-)