Signaler
Idag ska jag försöka bena ut ämnet signaler.. Och då tänker jag på de vi sänder till varandra. Många av er tänker kanske redan på det här och hos er andra kanske jag kan så ett litet frö.
I vår dagliga kontakt med andra människor sänder vi outtalade signaler och budskap till varandra. Detta sker hela tiden oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Men sänder vi de signaler vi vill? Och hur många människor är egentligen medvetna om vad de förmedlar?
Några exempel:
1. Under en spännande fotbollsmatch (där motståndarna ligger under) och en av "våra" spelare glidtacklar en av deras spelare hör jag en pappa ropa: Fram med kortet domarjävel och släng skiten av planen. Den här pappan gjorde uttalandet i stridens hetta och kanske var han inte så medveten om vad han sa men jag blir förvånad ändå. Vad sänder han för signaler till, framförallt, ungdomarna på planen? Att det är helt okej att säga vad som helst och att motspelarna inte är människor med känslor som är värda nåt?
2. På alla möjliga ställen (affären, skolan, tivolit, lekparken) hör jag ofta föräldrar "hota" sina barn, om du inte kommer nu så åker jag utan dig. Vad är det i vuxnas vardag som gör dem så stressade att de till och med hotar att lämna sina barn.. Och vad sänder det för signaler till barnen? Om jag inte är snäll så kommer mamma/pappa att lämna mig, då vill de inte ha mig längre för jag är inte viktigare än så?
3. I skolan ska elever i år 3 på gymnasiet göra sina projektarbeten. Tre elever går till sin lärare och har flera bra, genomtänkta idéer som i och för sig medför arbete för dem på fritiden och kanske är lite ovanliga när det gäller projektarbete. Det handlar om att göra en instruktionsfilm om hur man utför en säkerhetskontroll på en lastbil. Eleverna vill göra filmen så att det finns filmat hur man gör den, samtidigt som någon talar om vad de gör och efter varje sak kommer det en text där det står vad som utförts. Eleverna ville också göra filmen med en lastbil som är av nyare modell eftersom de, när de kommer ut i arbetslivet, inte kommer att arbeta med lika gamla bilar som finns på skolan. De har också fått tillstånd av ett åkeri att använda en av deras bilar. Det här lägger de fram för sin lärare som svarar: Här får ni tänka om. Projektarbetet ska genomföras med skolans material och det kommer att bli rörigt med allt det där på filmen. Eleverna försöker förklara hur de har tänkt men får till svar att det inte går.
Att läraren svarar som han gör kan naturligtvis bero på många saker, de kan t.ex ha en policy i skolan som gör att det inte är möjligt men när han inte ger någon anledning sänder han bara signalen att det är ingen idé att ni försöker med nåt annat än det jag har tänkt och ni ska inte tro att ni är nån eller kan nåt..
Det finns många exempel på lärare som säger nej till något därför att det går utanför deras egen ram av hur det ska vara. Men det står i läroplanen att vi ska uppmuntra kreativitet och ett kritiskt förhållningssätt och att vi ska uppmuntra eleverna att våga tänka själva och dra egna slutsatser!
4. Häromveckan fick jag höra talas om en alldeles strålande föreläsning som handlade om ungdomar och vilken skillnad det är för ungdomar nu för tiden om vi jämför med de som var unga för ca 30 år sen. Ett litet exempel: Då fick kompisarna vänta i trappen eller på rummet medans familjen åt mat, nu för tiden blir de ofta bjudna på mat eller sitter i alla fall med. Hemmet var då föräldrarnas och nu är det barnens (om vi hårddrar lite) Det framgick också i föreläsningen att ungdomar idag inte verkar vilja bli vuxna och ta det ansvar som ungdomar förr fick ta, de vill hellre softa och landa. Det här fick mig att fundera på vilka signaler vi idag sänder till våra ungdomar.. Hur roligt verkar det att bli vuxen när de ser föräldrarna stressa runt mellan jobb, deras egna och barnens fritidssysselsättningar och för det mesta beklagar sig över hur dåligt ställt de har och hur mycket det är att göra hela tiden? Hur många av oss lyfter fram fördelarna med att vara vuxen?
5. En elev skolkar och undervisande lärare går förbi i korridoren, tittar men säger inget till eleven. Vad sänder det för signaler? Det är helt oviktigt om du kommer på min lektion eller inte, vi saknar dig inte. Det är knappast troligt att den eleven dyker upp vid något senare tillfälle heller...
Det här bara några exempel som jag, och säkert ni också, möter varje dag. Små saker kan tyckas men för dem som tar emot såna här signaler varje dag är det inte småsaker och jag blir riktigt upprörd när folk i allmänhet, och vuxna i synnerhet, tycker att de har rätt att säga och göra vad de vill utan att fundera över vad det tysta budskapet blir. Jag förstår att det oftast inte är medvetet och att många inte har den självinsikt som behövs men ändå... Ta bara en sån sak som att avbryta någon när de pratar. Det tysta budskapet blir: Det du säger är inte viktigt.
I vår dagliga kontakt med andra människor sänder vi outtalade signaler och budskap till varandra. Detta sker hela tiden oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Men sänder vi de signaler vi vill? Och hur många människor är egentligen medvetna om vad de förmedlar?
Några exempel:
1. Under en spännande fotbollsmatch (där motståndarna ligger under) och en av "våra" spelare glidtacklar en av deras spelare hör jag en pappa ropa: Fram med kortet domarjävel och släng skiten av planen. Den här pappan gjorde uttalandet i stridens hetta och kanske var han inte så medveten om vad han sa men jag blir förvånad ändå. Vad sänder han för signaler till, framförallt, ungdomarna på planen? Att det är helt okej att säga vad som helst och att motspelarna inte är människor med känslor som är värda nåt?
2. På alla möjliga ställen (affären, skolan, tivolit, lekparken) hör jag ofta föräldrar "hota" sina barn, om du inte kommer nu så åker jag utan dig. Vad är det i vuxnas vardag som gör dem så stressade att de till och med hotar att lämna sina barn.. Och vad sänder det för signaler till barnen? Om jag inte är snäll så kommer mamma/pappa att lämna mig, då vill de inte ha mig längre för jag är inte viktigare än så?
3. I skolan ska elever i år 3 på gymnasiet göra sina projektarbeten. Tre elever går till sin lärare och har flera bra, genomtänkta idéer som i och för sig medför arbete för dem på fritiden och kanske är lite ovanliga när det gäller projektarbete. Det handlar om att göra en instruktionsfilm om hur man utför en säkerhetskontroll på en lastbil. Eleverna vill göra filmen så att det finns filmat hur man gör den, samtidigt som någon talar om vad de gör och efter varje sak kommer det en text där det står vad som utförts. Eleverna ville också göra filmen med en lastbil som är av nyare modell eftersom de, när de kommer ut i arbetslivet, inte kommer att arbeta med lika gamla bilar som finns på skolan. De har också fått tillstånd av ett åkeri att använda en av deras bilar. Det här lägger de fram för sin lärare som svarar: Här får ni tänka om. Projektarbetet ska genomföras med skolans material och det kommer att bli rörigt med allt det där på filmen. Eleverna försöker förklara hur de har tänkt men får till svar att det inte går.
Att läraren svarar som han gör kan naturligtvis bero på många saker, de kan t.ex ha en policy i skolan som gör att det inte är möjligt men när han inte ger någon anledning sänder han bara signalen att det är ingen idé att ni försöker med nåt annat än det jag har tänkt och ni ska inte tro att ni är nån eller kan nåt..
Det finns många exempel på lärare som säger nej till något därför att det går utanför deras egen ram av hur det ska vara. Men det står i läroplanen att vi ska uppmuntra kreativitet och ett kritiskt förhållningssätt och att vi ska uppmuntra eleverna att våga tänka själva och dra egna slutsatser!
4. Häromveckan fick jag höra talas om en alldeles strålande föreläsning som handlade om ungdomar och vilken skillnad det är för ungdomar nu för tiden om vi jämför med de som var unga för ca 30 år sen. Ett litet exempel: Då fick kompisarna vänta i trappen eller på rummet medans familjen åt mat, nu för tiden blir de ofta bjudna på mat eller sitter i alla fall med. Hemmet var då föräldrarnas och nu är det barnens (om vi hårddrar lite) Det framgick också i föreläsningen att ungdomar idag inte verkar vilja bli vuxna och ta det ansvar som ungdomar förr fick ta, de vill hellre softa och landa. Det här fick mig att fundera på vilka signaler vi idag sänder till våra ungdomar.. Hur roligt verkar det att bli vuxen när de ser föräldrarna stressa runt mellan jobb, deras egna och barnens fritidssysselsättningar och för det mesta beklagar sig över hur dåligt ställt de har och hur mycket det är att göra hela tiden? Hur många av oss lyfter fram fördelarna med att vara vuxen?
5. En elev skolkar och undervisande lärare går förbi i korridoren, tittar men säger inget till eleven. Vad sänder det för signaler? Det är helt oviktigt om du kommer på min lektion eller inte, vi saknar dig inte. Det är knappast troligt att den eleven dyker upp vid något senare tillfälle heller...
Det här bara några exempel som jag, och säkert ni också, möter varje dag. Små saker kan tyckas men för dem som tar emot såna här signaler varje dag är det inte småsaker och jag blir riktigt upprörd när folk i allmänhet, och vuxna i synnerhet, tycker att de har rätt att säga och göra vad de vill utan att fundera över vad det tysta budskapet blir. Jag förstår att det oftast inte är medvetet och att många inte har den självinsikt som behövs men ändå... Ta bara en sån sak som att avbryta någon när de pratar. Det tysta budskapet blir: Det du säger är inte viktigt.
Kommentarer
Trackback
