En tanke slog mig...
Jag tittade på filmen "Stulna år" häromdagen (orginaltitel: Girl, interrupted) med Winona Ryder och Angelina Jolie. Filmen utspelar sig 1967, är baserad på en sann historia och handlar om en 17-årig tjej som efter ett självmordsförsök blir intagen på mentalsjukhus och får diagnosen Borderline. En diagnos som vi idag vet skulle passa in på många ungdomar som försöker hitta sin egen identitet. Den här tjejen tillbringar nästan två år där tills hon bestämmer sig för att sluta säga vad och hur hon tänker och bara underkasta sig behandlingen och säga vad alla vill höra. Hon vill ju ha sitt liv tillbaka.
Den här filmen var otroligt gripande och även om alla på sjukhuset är snälla och gör sitt bästa får man en stor klump i magen av hur det var inom psykvården för ca 40 år sedan... Och det är då tanken slår mig: Tänk om det vi gör idag, det som vi tror så starkt på och som idag är "rätt" visar sig om typ 30 år vara precis lika fel som vi tycker att det är rätt? För mig som ofta (alltid) är stark i mina övertygelser, och ofta tar strid för dem också, blev det här en tuff tanke. Tänk OM...
Jag får helt enkelt luta mig tillbaka och försöka lita på en annan av mina övertygelser: Att alla människor gör så gott de kan efter deras förmåga och kunskap. Men lite självrannsakan skadar ju inte ;)
Den här filmen var otroligt gripande och även om alla på sjukhuset är snälla och gör sitt bästa får man en stor klump i magen av hur det var inom psykvården för ca 40 år sedan... Och det är då tanken slår mig: Tänk om det vi gör idag, det som vi tror så starkt på och som idag är "rätt" visar sig om typ 30 år vara precis lika fel som vi tycker att det är rätt? För mig som ofta (alltid) är stark i mina övertygelser, och ofta tar strid för dem också, blev det här en tuff tanke. Tänk OM...
Jag får helt enkelt luta mig tillbaka och försöka lita på en annan av mina övertygelser: Att alla människor gör så gott de kan efter deras förmåga och kunskap. Men lite självrannsakan skadar ju inte ;)
Kommentarer
Trackback
