Carolas Blogg

Ganska ofta hör vi andra beskriva människor som snälla. Kanske gör vi det då och då själva också. För det mesta menar vi nog samma sak när vi säger att han eller hon är så snäll och andra vet precis hur vi har menat när vi säger att någon är snäll. Åtminstone så brukar de flesta nicka och låtsas förstå. För det mesta tycker vi också att samma människa/människor är snälla oavsett vem vi pratar med. Och de gånger vi mot förmodan tycker olika så hör man ofta någon säga: "Han/hon är snäll mot mig i alla fall" eller: "Han/hon har inte gjort mig något" Men vad definierar egentligen en snäll människa? Vad utgår vi ifrån? Måste "etiketten" snäll alltid vara subjektiv?

Jag vet en person som alltid ställde upp för alla andra hela tiden, vem som än ringde, vilken tid på dygnet det än var så släppte han allt han hade för att hjälpa den som behövde det. En genomsnäll människa, eller hur? Ja, det är faktiskt de allra flestas åsikt, att han är genomsnäll och alltid finns där. Vad människor glömmer bort är att hans egen familj fick betala priset för hans snällhet. Det var de som blev lämnade varje gång och det var hans egna barn som fick utstå det ena sveket efter det andra när han glömde bort vad han hade lovat därför att någon behövde hans hjälp. Är han fortfarande en genomsnäll människa? Varför/varför inte?

Om de människor som hade nytta av honom tycker att han är snäll, är det då just för att de har nytta av honom? Vill de inte se vad det kostade människorna runt omkring honom? Är det så vi definierar snällhet? Att det beror på om vi har ut något av det själva eller inte. Är det verkligen så egoistiskt?

Nu är ju det här bara ett exempel och för det mesta är vi överens om vem som är snäll och inte och för det mesta har en människa balans mellan familj och andra behövande. Men jag reagerar varje gång jag hör någon säga att en person är snäll. För vad betyder det egentligen?