Carolas Blogg

Varning för känsliga läsare för här kommer ett "gnällinlägg". Jag är så trött! Jag ÄR glad att jag har slutat röka och fördelarna ÄR fler än nackdelarna och jag VET att det ena inte har med det andra att göra men ändå..

Sen jag slutade röka har det ena avlöst varandra, jag har varit sjuk och sonen har varit sjuk, vi har gått i omgångar. Och när vi inte har varit sjuka så pågick allt det där med sömnen och magen så ja... det känns som vi varit sjuka hela tiden. Och jag vet att det känns mer än vad det verkligen är men jag sa att det var ett gnällinlägg.

Just nu sitter jag med en huvudvärk från helvetet rent ut sagt. Illamåendet som följt mig sen i söndags kväll har gett med sig litegrann och jag kan nu vara upprätt utan att känna mig kräkfärdig. Positivt! :)

Men jag är så trött på att inte känna mig som "vanligt". Jag orkar ingenting av det jag tycker är roligt och det jag verkligen vill göra. Jag är trött på att precis komma igång med mina promenader för att bli liggande eller instängd med sjuk son. (och ja, han är 10 år men ni vet hur det är med sjuka barn) Den underbara sambon jag lever med har rustat den lilla hallen alldeles på egen hand (fick god hjälp med golvet, tack Mats) för jag har inte orkat. Och det får jag dåligt samvete för. Jag vill ju. Jag älskar mitt jobb och från mitt lärarperspektiv kan jag inte vara på en bättre skola för jag har allt utrymme jag vill till att hjälpa eleverna på det sätt jag anser bäst men just nu orkar jag ju inte ge alla precis det jag vill. Det går ingen nöd på dem, jag vet det också, men jag vill ju så gärna ge det där lilla extra också. Och jag är trött på att inte orka/hinna. Idag skulle jag ha hämtat älskade lilla Theo på dagis eftersom hans mamma jobbar och pappa är nyopererad men det gick ju inte, jag tog mig knappt ur soffan. Och jag ville ju... Sonen är utan gympaskor och jag skulle ha varit ut och köpt nya men jag inte tid och ork. Jag har ett pysselrum med några pågående projekt men det finns inte tid och ork, jag har en väninna som precis börjat sälja Tupperware och vill ha pary men det finns inte tid och ork, jag har en sambo som verkligen förtjänar bättre än att hela tiden få stå för markservice och allt annat men jag har inte ork, på jobbet håller vi på och utvecklar en massa nya idéer till hösten och jag känner mig jätteengagerad men jag har ingen tid och ork. osv osv osv. Ja, ni fattar va? Superstressad hela tiden liksom och ändå händer ingenting.

Så nu börjar jag om på noll. Jag nollställer alla förväntningar både av mig och på mig. Imorgon åker jag och jobbar med hjälp av alvedon i mängder och sen gör jag det nödvändigaste och det jag orkar. Resten får vänta helt enkelt. Sen åker jag hem och gör det jag orkar och vilar resten. Allt annat får så lov att vänta. Jag tänker ta en sak i taget och göra så gott jag kan och det måste räcka just nu.

Sådär ja, gnällinlägget är över för den här gången. Tack kära läsare, nu känns det bättre :)