Carolas Blogg

Här kommer ett inlägg som jag skrev i maj 2010. Alltså 2 år sedan. Inte mycket har förändrats sen dess tydligen. Statusarna och gruppen som jag beskriver i inlägget har ändrats lite till dagens facebook men inte mycket annat...  Jag blir så trött på att så många människor inte orkar/kan/vill tänka själva att jag inte orkar skriva ett nytt inlägg, jag ger er en favorit i repris helt enkelt...

 

 

Till alla er som verkar ha ett otroligt stort behov av att tala om hur mycket ICKE-RASISTER ni är....

 

Är förvånad igen.. Borde ha lärt mig och borde veta vid det här laget att när det gäller vissa frågor är vissa människor otroligt inskränkta. Människor som jag tycker om och respekterar men när det kommer till invandrare kan dessa, oftast kloka, människor inte längre tänka klart.

En relativt nybildad grupp på facebook heter "vi som INTE tycker att svenska flaggan och den svenska nationalsången är rasistiska" En grupp som från början (tror jag) ville uppmana folket att börja fira sin nationaldag ordentligt. Bra tanke tänkte jag, blev nyfiken och gick in och kollade. Men jag skulle ha låtat bli... loggen är full av inlägg om invandrare, nu får det vara nog-citat och att ta seden dit man kommer osv. osv. Och plötsligt var mitt goda humör som bortblåst. Det alla dessa människor, och säkert alltför många som gått med i gruppen, har glömt är att det inte är invandrarnas fel att vi inte firar nationaldagen. Vi svenskar har aldrig haft en tradition att fira nationaldagen som t.ex norrmännen gör. Det är klart att vi kan ändra på det, men det är faktiskt upp till oss själva... Och OM det ska göras kanske det ska göras för att vi är stolta över vårt land, inte för att markera mot invandrarna...

Några ord om nationalsången på skolavslutningen också: Några har tydligen varit med om att den sjöngs förr tillbaka, själv har jag inte ens fått lära mig den i skolan så antagligen beror det på var i Sverige man gått i skolan. MEN de som ropar efter den nu har tydligen inte varit med om en skolavslutning på senare tid. Den skiljer sig ganska mycket från hur det var längre tillbaks. Nu för tiden får elever själva uppträda med sånger de övat på ganska länge, klassvis och solo. Det brukar vara några speciellt utvalda sånger om sommaren och som barnen/ungdomarna själva har valt. I högre stadier får vi ofta avnjuta någon ung talang på sång eller instrument. Det är en underbar känsla att se detta istället för några stela psalmer som ingen har nån relation till. Men kanske skulle vi lägga till nationalsången så att våra invandrarbarn också får en chans att känna sig stolta över sitt land? Och visst är det konstigt att med stigande invandring stiger också rösterna som kräver att vi ska sjunga nationalsången på skolavslutningarna. Var fanns alla ni förut???

På facebook pågår just nu också en massa smygrasistiska statusrader som slutar med "kopiera detta om du vågar". Ett exempel:
"UPPMANAR ALLA ATT 6:e JUNI PÅ NATIONALDAGEN KL.12.00 GÅ UT Å SJUNG VÅR NATIONALSÅNG PÅ GATOR & TORG I PROTEST MOT ATT DEN EJ FÅR SJUNGAS I SKOLORNA. FATTA VÅR NATIONASÅNG ÄR INTE RASISTISK. ÄR DU EN MES ELLER VÅGAR DU KOPIERA DETTA OCH VARA MED OCH KÄMPA ???"
Förutom att just den här statusraden är taskigt formulerad så är det här ingenting annat än ännu en av alla de saker som sverigedemokraterna vill att vi ska tro på... Vem har, menar de, bestämt att nationalsången inte skulle få sjungas på skolavslutningar? Har tanken ens slagit dem att skolorna själva har valt bort den? Och när slutade människor med att tänka själva...?

Jag önskar att människor som ägnar sig åt denna smygrasism var öppen för argument och fakta.. Just nu är allt detta bara osmakligt, respektlöst och omoget. Om svenska flaggan och nationalsången är rasistisk eller inte beror faktiskt på hur de används...

4 månader går ganska fort men kan samtidigt kännas oändligt långt :)
Häromdagen (1 maj) var det 4 månader sen rökstoppet och när jag ser tillbaka och försöker summera den tiden så har den gått så himla fort samtidigt som vissa sekvenser känns som en livstid.

Jag kan inte säga att jag kämpar längre, det känns inte som jag har kämpat speciellt mycket alls med att inte röka. Det var nog kanske i början, första två veckorna, sen har det bara flutit på. Det andra "runtomkring" att sluta röka hade däremot kunnat knäcka mig tror jag. Drömmarna (läs: mardrömmarna) i början, sömnsvårigheterna, krånglet med magen, viktuppgången och att vi dessutom var sjuka stup i kvarten var ju saker som alla var för sig hade kunnat få mig att röka igen om jag hade velat. Men jag gjorde inte det :) Idag är jag glad för att jag stod ut även om jag fortfarande brottas med vikten (och kommer väl att fortsätta med det ett tag eftersom vågjäveln vägrar röra sig neråt) och jag tycker att det är skönt att kunna stå bredvid någon som röker utan att känna den minsta avundsjuka som jag alltid gjorde "förr" när jag försökte sluta röka. Idag tycker jag verkligen att de ska vara avundsjuka på mig :)
Min tillvaro idag är lugnare, mindre stressig. Jag behöver inte planera min rökning och jag behöver inte stressröka innan vi ska åka eller gå in någonstans och framförallt behöver jag inte gå ut och röka på jobbet. Jag är helt enkelt en lugnare människa. Och visst dyker det upp tillfällen när jag känner att det vore "bra" om jag hade rökt. Det är sådana gånger när jag känner mig "låst" och "fast" och jag inte längre kan skylla på att jag ska gå ut och röka. Men de blir färre och färre. Jag blir också duktigare på att säga ifrån utan att ha en ursäkt.

Jag kämpar också på med mina promenader och mår verkligen bra av att röra på mig. Börjar till och med få ett behov av att komma ut varje dag och dit trodde man ju inte att lata jag skulle komma någongång :) Och om någon funderar över maten så äter jag fortfarande GI och ja, jag fuskar fortfarande ibland.

Så ska jag summera den här tiden så måste det bli: trots att 4 månader är en ganska kort tid känns det som det var en livstid sedan jag var rökare :)

Ha en bra kväll :)