Lärare - bry sig?
Ibland kan jag fundera på varför vissa har blivit lärare, många av mina studiekamrater sa att de brann för ett ämne och ville vidareförmedla det, vilket de säkert gjorde med all sin glöd, men räcker det? Mitt ingångsläge är ett annat. Det här är inte vetenskapligt bevisat men jag är, och har alltid varit, övertygad om att - om vi inte bryr oss om eleverna för de individer de är så kan vi inte förmedla kunskap heller. Som vanligt blir det lite generaliserande men ni förstår vad jag menar.
Nu är jag övertygad om att alla lärare skulle nicka och säga "klart att det är så" och "klart att vi bryr oss". Men jag sticka ut hakan och säga att det är skillnad på att bry sig om deras studieresultat (även om det också är viktigt och gynnar eleven i det långa loppet) och att bry sig om den enskilda eleven som människa och individ med känslor, intressen, svårigheter och ett liv utanför skolan. Och jag vet att eleverna känner skillnaden av att ha lärare som bryr sig på ett äkta sätt, tycker om sitt jobb och att umgås med barn/ungdomar och inte bara ser till deras resultat.
Mina fyra äldsta barn har haft tur att träffa på någon/några "bra" lärare (men långt ifrån alla) som har brytt sig det där lilla extra och jag vet att det har haft stor betydelse för deras skolgång. Min yngsta son har haft en otroligt tur med personal både på dagis och i skolan som bryr sig om just honom, ser honom för den han är, där han är och låter honom utvecklas därifrån. Jag vet att det står i styrdokument att det ska vara så men för honom har det fungerat hela vägen och det tror jag är ganska unikt. Jag är så stolt över denna personal som många gånger fått jobba i motvind mot traditionella sätt att lära och som vågat stå på sig och alltid, alltid haft något positivt att säga om min son. Och det bästa av allt är att jag känner, varje dag, att jag lämnar min son till personal som bryr sig om honom på riktigt och faktiskt saknar honom när han inte är där. Och det, mina vänner, är trygghet till föräldrar också!
Sista ordet
Anna Anka, ett hett diskussionsämne nu för tiden och ett namn som nästan blivit ett skällsord. Så även i mina öron. De som känner mig vet att jag brukar försöka förstå vad som gör att människor säger det de gör, men Anna har verkligen trampat över. Jag har hört många kommentarer om henne och, tack och lov, håller de flesta med mig, men det finns några som tycker att jag absolut måste se ett av avsnitten innan jag uttalar mig. Nu har jag gjort det :-) Så nu uttalar jag mig, men det här får också betraktas som det sista ordet från mig i ämnet.
Kvinnor ska tillfredställa sina män: Någon berättade för mig att Anna Anka hade vidareutvecklat ämnet och menat att det fungerade tvärtom också. Naturligtvis säger jag bara! Så en liten fundering är ju varför hon kände att hon måste säga det alls..
Män ska inte tillbringa mer än 20 min per dygn med sina barn, det är omanligt: Med detta uttalande har Anna Anka idiotförklarat alla män som vill vara en del i barnens uppfostran och påverka dem till att växa upp till ansvarstagande och lyckliga vuxna. I samma andetag tar hon bort 150 års utveckling för kvinnor. Tack och lov så har vi kommit längre i Sverige, vi vet betydelsen av att papporna är närvarande i barnens uppväxt och vi vill inte att kvinnorna ska "tillbaka till spisen"
Döttrar behöver ingen utbildning, de ska gifta sig rikt: Eller det hon egentligen sa var att vi inte skulle uppmuntra döttrar till att utbilda sig eller skaffa egen inkomst, vi skulle utbilda dem i att bli hemmafruar och hitta en rik man med makt, då var deras framtid säkrad. Som om våra döttrar inte skulle kunna stå på egna ben och ha självkänsla nog att inte vara beroende av en man.. Jag blir mörkrädd. Jag vet att jag inte vill ha ett hjälplöst våp till dotter.
Kvinnor får inte slafsa till sig hemma, måste alltid klä upp sig och vara till sin yttersta fördel när mannen är hemma, annars får de skylla sig själva om mannen är otrogen: Om vi inte kan och får slappna av hemma och bara vara oss själva, utan smink och utan att klä upp sig till tänderna, var ska vi då göra det? Och sedan när började vi ta ansvar för andras handlingar? Om mannen/ kvinnan är otrogen är det ett val som personen gör och kan aldrig lastas den andra partnern.
Skaffa en barnflicka, alla har råd, det handlar om prioriteringar: Om kvinnan inte orkar ta hand om barnen på egen hand (eftersom mannen inte ska tillbringa mer än 20 min/dygn med dem) är Anna Ankas råd att skaffa en barnflicka. Hon säger också att alla har råd med det, det handlar bara om prioriteringar.. En kommentar till det: Hon lever inte i min verklighet! En liten undran: Varför skaffa barn överhuvudtaget om man inte tänkt ta hand om de själv..
Moget uppträdande i tv. I sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar får vi se hur Anna Anka kallar sin exman, och tillika pappan till hennes dotter, för looser. I tv, framför några (många?) miljoner tittare... Hon ger honom också fingret samtidigt som hon har sin dotter i famnen. Och detta är alltså samma kvinna som säger att familjen och barnen är viktigast för henne.. Men tydligen inte tillräckligt viktiga för att hon ska tänka på sin dotters bästa.
Många säger till Anna Ankas försvar att hon åtminstone skapar debatt. Men gör hon det? Vad skapar hon debatt om? Inte om jämställdhet eller vikten av familjen i alla fall. Jag har bara hört debatt om huruvida man ska ta henne på allvar eller inte och om hon är seriös i sina uttalanden.. Och den debatten känns inte så givande, inte för mig i alla fall. Några säger också att jag inte ska ta så hårt på det hon säger, men varför skulle jag inte göra det? Det hon säger är kränkande, sårande och ytterst olyckligt och sånt måste jag ta på allvar, vad sänder jag annars för signaler till mina barn??
Jag är ledsen, men jag har svårt att se det här som underhållning. Jag kanske borde tycka synd om henne, för lycklig är hon ju definitivt inte det såg jag i programmet, men jag klarar inte det. Hon är en översittare som tycker sig ha rätt att säga åt andra hur de ska leva och som nedvärderar både kvinnor och män. Hon uttalar sig inte somkvinna som genom sitt liv har upptäckt vissa saker eller för att hon har någon speciell talang, hon tycker att hon kan uttala sig för att hon är rik. Pengar som hon inte har tjänat själv utan gift sig till. Så förlåt om jag lägger mycket energi på det här men för mig är det allvarliga saker och jag vidhåller att mina tapeter har mer djup och substans än Anna Anka!
