"Lyckan, kärleken och meningen med livet" av Elizabeth Gilbert

Träff nr 3 i bokcirkeln.

Handling i korthet:
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer Elizabeth för att ge sig ut på en lång resa. I Italien lär hon sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien konsten att hitta balans. Den är känslig men skriven på ett mycket underhållande sätt.

Den här boken hade vi lite delade meningar om vilket gjorde diskussionerna ännu roligare. För egen del tyckte jag det var väldigt intressant att höra någon prata om delar i boken som betytt mycket för dem och som jag nästan inte tänkt på :) Dock kände jag mig otroligt träffad när hon pratade om att hon var som en korsning mellan en Golden Retriver och ett kardborreband när det kom till kärlek och att det inte alltid togs emot så bra :) Hm...

Under den här träffen stod det också klart att vår bokcirkel inte längre bara var en bokcirkel utan också en liten terapigrupp. Vi är ett gäng som delar vissa upplevelser i livet och som gärna delar med sig av andra erfarenheter också. Jag tror jag pratar för alla när jag säger att vi känner oss betydligt lättare till sinnes när vi skilts åt för kvällen.

Boken till nästa gång valdes av L som för övrigt också är yngst i vår lilla grupp. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.

Några tankar skrivna i en stund av sorg

Jag sitter i bilen parkerad utanför en kyrka och tittar på en grupp människor som står samlade på kyrkogården. Det är en blandad skara som i vanliga fall kanske inte har så mycket gemensamt men som just i denna stunden delar sorgen. Sorgen över en pappa, bror, son, morfar som inte finns mer. De är på väg in för att titta på den avlidne och ta ett sista farväl, alla upptagna av sina egna tankar, och jag kan bara föreställa mig hur de måste känna sig.

Min dotter är en av dem.

Hon är på väg in för att ta farväl av sin sons pappa.

Allt förändras så fort. Fredag eftermiddag önskar han alla en trevlig helg på facebook. Söndag morgon finns han inte mer. Kvar är de som på ett eller annat sätt blir lämnade med det ofattbara, sin sorg, sina obesvarade frågor och allt som blev osagt.

Jag vet att döden och sorgen är en del av livet men i just denna stund är det ingen tröst och det gör det inte lättare att acceptera den.

RSS 2.0