Djupa funderingar om snällhet :)
Jag vet en person som alltid ställde upp för alla andra hela tiden, vem som än ringde, vilken tid på dygnet det än var så släppte han allt han hade för att hjälpa den som behövde det. En genomsnäll människa, eller hur? Ja, det är faktiskt de allra flestas åsikt, att han är genomsnäll och alltid finns där. Vad människor glömmer bort är att hans egen familj fick betala priset för hans snällhet. Det var de som blev lämnade varje gång och det var hans egna barn som fick utstå det ena sveket efter det andra när han glömde bort vad han hade lovat därför att någon behövde hans hjälp. Är han fortfarande en genomsnäll människa? Varför/varför inte?
Om de människor som hade nytta av honom tycker att han är snäll, är det då just för att de har nytta av honom? Vill de inte se vad det kostade människorna runt omkring honom? Är det så vi definierar snällhet? Att det beror på om vi har ut något av det själva eller inte. Är det verkligen så egoistiskt?
Nu är ju det här bara ett exempel och för det mesta är vi överens om vem som är snäll och inte och för det mesta har en människa balans mellan familj och andra behövande. Men jag reagerar varje gång jag hör någon säga att en person är snäll. För vad betyder det egentligen?
Dag 18
Att lura sig själv
Nu är det några dagar sen jag skrev och egentligen är det nog ett bra tecken att jag inte har haft så stort behov av att skriva av mig. Det har gått bra med rökningen, eller att låta bli. Såklart har det varit några tillfällen som varit jobbiga och några tillfällen som varit riktigt jobbiga men det har gått bra. Jag vet ju att det inte skulle smaka lika nu men ibland så önskar jag att jag kunde röka en cigarett varannan dag eller så bara för att få röka. Låter helt sjukt men så är det. Jag är nu i den fasen där jag har trillat dit alla andra gånger jag har provat att sluta. När jag inte längre kämpar med nikotinet utan kan lura mig själv att tro att det är jag som bestämmer om jag vill röka eller inte.
Jag lurar mig själv stegvis:
1. Nu när jag är fri från beroendet väljer jag att röka en cig på kvällen. (som en belöning) Självklart kan jag hålla mig till en cig om dagen. Så går några dagar...
2. Nu när jag rökt en cigarett varje kväll och verkligen visat att jag klarar det kan jag ju röka en på morgonen också. Den som är såååå god. Så går några dagar till... (Kanske nån vecka beroende på hur mycket jag skäms för att tala om för folk att jag har rökt)
3. Nu när jag ändå har rökt en på morgonen kan jag ju lika gärna röka en till mitt på dagen, men BARA idag såklart. Och på det sättet går det några dagar till...
4. Och när röksuget så sätter in igen kan jag ju fortsätta att lura mig själv några dagar/en vecka sen börjar jag röka igen för jag har ju ändå redan förstört allt.
Så eftersom de jobbigaste situationerna de senaste dagarna har varit i bilen på väg hem från jobbet, eftersom jag brukade röka i bilen då, så får mitt beslut bli att jag helt enkelt låter bli i fortsättningen också. Igår morse glömde jag ta ett halvt nikotintuggummi efter frukost och det går långa stunder på dagarna då jag inte ens tänker på att jag är rökare så egentligen är beslutet enkelt.
Kramar
Jobb
Jag kände en viss oro imorse när jag skulle åka till jobbet och främst berodde det nog på att jag inte hade någon plan för jobbet. Jag hade nikotintuggummi med och jag tog också med den mörka chokladen men annars hade jag ingen plan alls. Jag har tur som är ensamrökare på jobbet för jag har inga kamrater som drar i mig eller som jag brukar gå ut med och det underlättar. Men det gick bra och flera gånger så tänkte jag att "gud vad skönt att slippa stressa ut och röka". Lite komiskt blev det idag när en jobbarkompis kom in i personalrummet och sa åt mig att jag var så duktig och jag inte fattade vad hon menade först :) Hon hade ju sett på facebook att jag hade slutat men jag kopplade inte först. Ännu ett bevis på att hjärnan är som gröt eller så är det ett bevis på mina tankar inte längre kretsar kring enbart rökningen.
Igår firade vi min kära sambo som fyllde år och vi hade besök av rökare. De gick ut och rökte efter kaffet och jag hade nog trott att det skulle kännas lite jobbigt men jag kände ingen längtan alls av att följa med. Det gör mig förvånad samtidigt som jag tycker det känns otroligt skönt naturligtvis. Igår kväll gick jag ut på bron och satte mig bara för att se om längtan efter att få röka kom men det gjorde det inte. (jaja, jag vet att jag är lite sjuk :) )
Nu är jag helt slut efter första dagen tillbaka på jobbet så ikväll ska jag inte heller göra någon nytta utan bara slappa i soffan tror jag, precis som igår faktiskt. Jag börjar skaffa mig fina vanor känner jag.
Kramar
Dag 7: Summering
Kris: Har inte uppstått någon jättekris och jag har inte behövt använda vare sig portionssnus eller varvet runt skolan.
Kortsiktig belöning: Har funkat bra. Många gånger har det här med frukten varit om inte avgörande så otroligt viktigt.
Långsiktig belöning: Sååå länge har jag inte hållt uppe än :)
Hälsa: Vågen stod på 63.2 i morse vilket är precis lika som för en vecka sen. Promenaderna har inte fungerat, har varit ute tre gånger bara och det var inte vad jag bestämde. Det har inte fungerat därför att jag inte har planerat in dem. Kan jag skylla på att vi började måla hallen? Nej, förstod väl att det inte gick :) Att dricka mycket vatten har fungerat sådär. Bättre än förut men inte bra. Magen har jag hållit igång genom Activia yoghurt vilken varmt kan rekommenderas. Vi har varit duktiga med matvanorna också, ätit mycket grönt och frukt.
Hjälp: Den här biten har fungerat jättebra. Min sambo har varit helt otrolig fast han också har slutat röka/snusa. Min dotter skickade ett mess första dagen som jag har sparat och tittar på när jag tvivlar på mig själv, vilket är ganska ofta. Fotografierna på barnbarnen sitter på kylen och det har jag tittat på fler än en gång. Min yngsta son har haft en stor portion förståelse. Vid mer än ett tillfälle har jag blivit irriterad och först blir han arg tillbaka sen ser jag hur han tänker efter och så backar han och suckar lite. Min äldste son som slutade samtidigt har jag haft mycket hjälp av. Vi har pratat många gånger i telefonen om hur det har gått och hur det känns. Alla ni som har läst min blogg och kommenterat på face har varit ett otroligt stöd. Känner mig verkligen lyckligt lottad som har er! Jag kan nog komma att behöva er ett tag till :)
Svårast efter de första 7 dagarna: När jag är ensam hemma, helt klart. Då tänker jag på det mycket mer än jag gör annars.
Vad har varit lättast: Lättast vet jag inte men det som förvånar mig mest är att morgoncigaretten var så lätt att ge upp.
Mest nöjd med: Att jag faktiskt har gjort det! När jag har hållt uppe förut så brukar det här med att lura mig själv komma in i bilde efter ungefär den här tiden. Ni vet: Kan ju bara röka en cig, måste prova bara för att se hur det smakar osv. Men de tankarna har inte slagit rot i mitt huvud den här gången. De dyker upp men jag vet ju att det inte förändrar något om jag röker en cig till. Det kommer ju bara ett tillfälle till när jag bara ska röka en cig, osv.
Mest stolt över: Jag är jättestolt över mig själv men absolut stoltast är jag över min sambo som står ut med mig och över min son som har kämpat mycket mer än vad jag har gjort. Eller i alla fall så gör han en helt annan kamp än den jag gör.
Jag tänker inte slappna av i min kamp eller sänka garden än. Det är alldeles för tidigt. Idag har jag köpt mörk choklad som jag (efter tipset) från min dotter ska ta med mig till jobbet på måndag för där har jag inte gjort upp någon plan. Jag har också bestämt att det är dags att slänga de där cigaretterna som jag har liggande i en ask. Tillhör dem som måste veta att jag kan röka om jag vill. Klarar inte av att veta att jag är helt utan cig. Men nu är det dags tycker jag. Jag kan ändå. Jag väljer att vara utan.
Kramar
Publiken
Till vänster, snett nedanför, mig sitter en tjej i 20-års åldern med varje hårstrå hårt fastsprayat på exakt rätt ställe och allt "rätt" smink på rätt plats. Om hon tittar på fotboll? Nja, inte mycket. Hon vrider mest stelt på nacken och tittar på folk som står övanför henne och ler lite (läs mycket) stelt.
Några rader nedanför mig sitter en tjej som blänger surt på mig. Hon tillhör de där som måste ha rätt hela tiden och stå i fokus och när hon inte får det blir hon tvärsur och förlåtelse är inte hennes starka sida. Jag ler glatt tillbaka :)
Snett nere till höger sitter en jätteengagerad mamma (tror jag). Hela hon är med i spelet som pågår på planen och hon hejar och ropar till spelarna på ett mycket positivt sätt. Hon är en sån som man blir glad av att se. Oföreställd glädje bara :)
Ovanför mig står "den där" mamman som har spelat fotboll själv en gång i tiden och vet precis vad spelarna gör för fel när de spelar. Och hon är inte sen att tala om det för dem..
Precis bredvid mig sitter en tjej som inte kan nånting om fotboll. Hon är nog här för att "vara snäll" och titta på någon som hon känner gissar jag. Hon frågar sin väninna om allt och då menar jag allt. Och när det blir mål ropar hon högt och rakt ut: Ååååhhh det blev mååååål! Oavsett vilket lag som gjorde det :)
Sedan har vi då alla som blir så engagerade att de ropar straff och ut med domaren så fort "deras" lag spelar sämre eller inte leder. De finns överallt och är ju charmiga på sitt vis. Och överallt runtomkring i hallen sticker mobilerna upp. Jag ser facebook och wordfeud blandat med foton tagna under dagen. Och mitt i allt detta sitter jag, lite halvtöntig med mitt block och bara iakttar :)
Jag älskar fotboll!
Dag 6: Fri
Jag är medveten om att det kommer att komma många jobbiga dagar och jag tror jag är förberedd på dem, men just idag känner jag mig fri.
Jag har tillbringat hela dagen på fotboll. I vanliga fall under såna här dagar stressar jag ut och hetsröker och planerar precis när och hur jag kan röka. I andra hand tittar jag på fotboll. Idag var det inte så. Inför första matchen (när "mitt" lag spelade) var det lite jobbigt. Nerverna behövde lugnas och vanan sa att jag skulle gå ut och röka. Men tre djupa andetag senare kom bilden av mig själv som rökfri fram och det gick ändå. En av matcherna var riktigt spännande och i vanliga fall går jag ut och röker efter en sån. Jag följde faktiskt med ut idag och tog luft. Jag rökte dock inte och kände ingen längtan efter det heller. Gick in igen efter en minut. Kanske var det ett sätt att testa mig själv på ett undermedvetet plan, vad vet jag? :) Resten av tiden gick det i alla fall riktigt bra. Det var så skönt att bara kunna sitta där, titta på folk, skriva lite och njuta av bra (och dålig) fotboll. Jag har känt mig fri idag, stolt och fri.
Rökhostan på morgonen är redan bättre. Det är lättare att andas. Kaffet smakar inte som det brukar men det kan jag ta (förändras smaken av rökstopp??) Jag känner lukter som jag knappt kommer ihåg. Finns förresten en liten nackdel med att luktsinnet kommer tillbaka: Alltför många har alltför mycket parfym/rakvatten/eller dylikt på sig :) Men jag kan ta det för just idag är jag fri!
Kramar :)
Sugen
Idag har jag varit sugen hela dagen! Sugen på allt i stort sett. Skivade upp lite frukter på ett fat som jag gick och åt av och försökte dricka mycket vatten men suget försvann inte. Min dotter gav mig rådet att köpa mörk choklad för den kan man bara äta lite av och det rådet är nog inte så dumt alls :)
Ett nikotintuggummi så här långt, i vanlig ordning uppdelat på 2 ggr. Det har gått bra idag trots suget men det är nog tur att vi målar hallen så jag håller mig sysselsatt. Tanken på cigaretter finns där ofta ofta, inte hela tiden men ofta. Det är så många situationer som jag brukar gå ut och röka i och det är fortfarande konstigt att inte göra det. Och just nu är nog de situationerna och de tankarna en större risk än nikotinbegäret för just nu upplever jag inte det speciellt stort alls. Imorgon tänker jag dessutom njuta av kommunmästerskapen i fotboll utan att planera min rökning efter vilka matcher jag vill se osv osv. Det ska bli riktigt skönt! Hoppas bara att nerverna klarar av spänningen utan en lugnande rök :)
Nu ska jag gå och svulla i mig lite godis och chips. Och ja, det gjorde jag ibland (läs ofta) som rökare också :)
Kramar
En bra dag
Luktsinnet är definitivt på väg tillbaka :) Idag på coop stannade jag mitt i ett steg för jag kände doften av någonting som jag inte kunde placera. Jag tittade mig omkring och där stod ett stånd med blommor. Det har jag aldrig reagerat på förut.
Hjärnan känns fortfarande seg, ibland grötar det ihop sig helt enkelt. Ungefär sådär som när man är gravid eller ammar om ni förstår hur jag menar. Jag antar att det också går över så småningom. Och på tal om hjärnan så är det ju helt otroligt vad självupptagen man blir i sina "sluta-röka-tankar", jag fick ett sms från min mamma idag att de nästan var framme i Småland och då kom jag på att just ja, de skulle ju dit ja :)
Igår hade jag en idé om att jag skulle dra ett streck för varje gång det dök upp ett sådant där tillfälle när jag ville gå ut och röka. På det sättet skulle jag se hur många cigaretter jag faktiskt har valt att säga nej till. Men jag glömde bort det... Det är egentligen ett bra tecken va? :)
Jag blixtrar fortfarande till för småsaker men det är bättre idag. Idag var det nog färgburken som vägrade öppna sig eller penslarna som inte ville ner i burken som var värst. Ett nikotintuggummi har det gått (delat på 2 ggr)
Nu är det strax kvällen här och ikväll är det min kära sambo och min son som behöver era styrkekramar mest. De har båda haft en betydligt jobbigare dag än vad jag har haft.
Kramar till er
Luktsinne?
Någon som vet när luktsinnet börjar komma tillbaka efter ett rökstopp? Jag har flera gånger idag reagerat på lukter som jag inte känt förut (inte på väldigt länge i alla fall) Först var det wokgrönsakerna som plötsligt hade någon skarp doft, sedan var det strykjärnet som inte luktade som det brukade (och nej, jag hade inte använt för hög värme) Igår tyckte jag att det luktade pepparkaka av pelletsen..
Idag har det varit en bra dag. Jag hoppas jag inte hinner ställa till med något på den tiden som är kvar. Vi sov länge idag (också) och det var en skön känsla att bara ligga kvar i sängen och dricka kaffe utan att behöva stressa upp och röka. Efter frukosten åkte sambon till stan och uträttade några ärenden och jag drog igång med att städa bort julen. Lite rastlös men inga utbrott i alla fall. Sen kommer min älskade sambo hem och har köpt lite tröstsaker till mig: En korsordstidning, en tv-tidning, nikotinsugtabletter och såpbubblor. Jag fick ju tipset av en vän på facebook att köpa såpbubblor och gå ut och blåsa när jag ville röka. (Finns en djupare tanke om inre skönhet med såpbubblorna som verkligen tilltalade mig) Men vilken omtanke det ligger i att han ansträngde sig för mig idag när jag betedde mig så dumt igår. Att fortsätta tänka på hur han kunde underlätta för mig. Det är kärlek det <3
Avslutar idag med en tanke som slog mig någon dag innan mitt rökstopp: Tänk om det är en myt att man blir stressad av att inte röka. Tänk om det är precis tvärtom? Tänk om jag blir mindre stressad av att slippa planera hela min vardag efter rökningen och bara lugnt ta tag i det som ska göras och njuta av det som dyker upp utan att behöva röka först? Ja, tänk om :)
Varma kramar från mig till er!
Arg
Allt började med att jag överentusiastisk i vanlig ordning inspirerades att rusta kök eller hall. Vi ska väl så småningom rusta båda men för min del hade det inte spelat någon roll vad vi började med. Jag tyckte tillfället var perfekt, jag är ledig och rastlös. Tyvärr reagerade inte min sambo på samma entusiastiska sätt som jag utan tog upp sånt som jag upplevde som att han egentligen inte ville och det drog igång min ilska och frustration. Jag hade behövt ett projekt. Han säger att han också vill rusta men nu har jag tappat gnistan, känner bara frustration och uppgivenhet. Och det är helt klart lättare att vara arg än att visa hur ledsen jag känner mig hela tiden.
Just nu vill jag gå ut och röka, inte för att jag måste utan för att skona mina närmaste.
Tröstcigaretten
Dagen började riktigt bra. Att inte röka var naturligtvis det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen men jag var bestämd att det skulle gå. Jag tog en promenad vid 12-tiden och även om det stundvis har varit lite jobbigt har det gått bra. Jag blir lite arg för att jag tänker på det hela tiden. Som en demon som sitter i huvudet och med sin spökröst säger: inte röka, inte röka, inte röka. Jag antar att det avtar med tiden när jag har skapat nya vanor där rökningen inte ingår. Tror mitt humör har varit okej idag, men det ska kanske mina närmaste svara på. Känslorna har åkt lite bergochdalbana men jag har bestämt att det får vara jobbigt ett tag och att alla känslorna är okej. Det har räckt med att sambon kramar om mig eller frågar hur det är så stockar sig rösten och tårarna kommer. Men istället för den där tröstcigaretten har jag plockat lite, gått runt här hemma mycket och pratat en del. Ett nikotintuggummi (delade det på två) har det gått idag och det är väl godkänt tycker jag. Däremot så kan jag tycka att jag varit mer än lovligt självupptagen idag för jag har inte ens frågat min sambo hur det går för honom... Förlåt..
Sonen har också hängt på vårt rökstopp och det gör mig verkligen sååå stolt över honom. Jag hoppas vi kan stötta varandra på något sätt trots att det är 40 mil mellan oss. Om du läser det här: Låt oss visa att vi är starkare än cigaretterna, vilken form de än tar (tröst, sällskap, rastlöshet eller belöning) JAG TROR PÅ DIG!
Kram på er så länge!
