Stolthet
Nu för tiden går jag runt och känner en otrolig stolthet och ödmjukhet över mina barn.
Jag är naturligtvis alltid stolt över dem men nu när de börjar bli vuxna (några är ju det redan) så känner jag att det jag velat och kämpat för så starkt under deras uppväxt faktiskt gett resultat och att resultatet i form av dessa underbara människor är hur bra som helst.
En av de viktigaste sakerna för mig har varit att de ska få vara "egna" individer och göra det de mår bra av och inte lyssna på "alla andra" eller låta sig styras av pengar och makt. Detta att inte lyssna på alla andra har ofta ställt till bekymmer för dem under skoltiden då de inte alltid har följt det som uppfattas som "normalt och vanligt" och då känt sig utanför eller ensamma. Nu som vuxna (eller nästan) är det istället en styrka och jag är så stolt att de orkade igenom den tiden.
De har gått igenom svårigheter som kanske är lite "utöver" det andra går igenom i samma åldrar, men kommit ut på andra sidan som starkare individer. De vet, och jag vet, att nu klarar de det mesta. Det är inte styrka att aldrig falla, det är styrka att orka resa sig igen. De är dessutom starka nog att våga visa ödmjukhet och förståelse för andra.
Livet är fullt av med- och motgångar men fortsätt att vara NI och stå upp för er egen skull (utan att kliva på andra om det går) Jag är så stolt över er!
Jag är naturligtvis alltid stolt över dem men nu när de börjar bli vuxna (några är ju det redan) så känner jag att det jag velat och kämpat för så starkt under deras uppväxt faktiskt gett resultat och att resultatet i form av dessa underbara människor är hur bra som helst.
En av de viktigaste sakerna för mig har varit att de ska få vara "egna" individer och göra det de mår bra av och inte lyssna på "alla andra" eller låta sig styras av pengar och makt. Detta att inte lyssna på alla andra har ofta ställt till bekymmer för dem under skoltiden då de inte alltid har följt det som uppfattas som "normalt och vanligt" och då känt sig utanför eller ensamma. Nu som vuxna (eller nästan) är det istället en styrka och jag är så stolt att de orkade igenom den tiden.
De har gått igenom svårigheter som kanske är lite "utöver" det andra går igenom i samma åldrar, men kommit ut på andra sidan som starkare individer. De vet, och jag vet, att nu klarar de det mesta. Det är inte styrka att aldrig falla, det är styrka att orka resa sig igen. De är dessutom starka nog att våga visa ödmjukhet och förståelse för andra.
Livet är fullt av med- och motgångar men fortsätt att vara NI och stå upp för er egen skull (utan att kliva på andra om det går) Jag är så stolt över er!
Kommentarer
Postat av: Mats
Får bara hålla med,och säga att jag är glad dom har en sån mamma som du :-) Och känner stolthet själv oxå som Pappa till våra underbara barn :-) Och att allt funkar så bra nu när dom är "vuxna"!!
Trackback
