Afghanistan - Sveriges vara eller inte vara
Sitter och läser om soldaten som blev dödad i Afghanistan och den efterföljande debatten "Ska vi ta hem de svenska trupperna eller inte" Låt mig redan nu säga att jag är alldeles för dåligt insatt och har alldeles för lite kunskap för att uttala mig alls egentligen men mina tankar har jag desto fler av.
Jag kan mycket väl förstå båda sidor av debatten. Den ena säger: Behåll dem där för vi är en del av världen och har därmed ett ansvar. Sverige har kunskap att bidra med när det gäller den nya organisationen som håller på att byggas upp. Låt Sverige vara med och skydda oskyldiga civila. Den andra sidan säger: Ta hem dem. Sverige har ingenting där att göra, detta är USAs krig inte vårt. Sveriges kan till och med i förlägningen förvärra situationen genom sin närvaro. Varför ska "just vi" vara där och Sverige borde måna om sin neutralitet. Och som sagt jag förstår båda sidor och jag sitter och vänder och vrider på det lilla jag egentligen vet men kommer inte fram till vad jag egentligen tycker. Så istället för att fundera på afghanistan en stund ägnas mina tankar istället åt varför jag inte kommer fram till något, jag (om någon) brukar inte ha svårt att ha en åsikt...
Och då kommer jag på att här har mina principer krockat med mina känslor och de har krockat rejält den här gången. Princip: Jag är verkligen för tanken att vi är en del av världen och därmed har ett gemensamt ansvar för den. Om inte andra gör det borde Sverige visa att vi är lite bättre helt enkelt, kanske andra kommer att ta efter i vårt kollektiva ansvar. I förlägningen kan det bli en bättre värld att leva i. Känslor: Jag orkar inte läsa om fler stupade unga soldater i ett krig som inte borde finnas. Jag vill inte läsa mer om anhöriga som förlorat sina söner i ett krig som inte är "vårt". Jag vill inte se den sorgen i vitögat. Jag orkar inte ta in mer om "korkade" människor som tycker de har rätt att döda andra hur som helst. Så rent egoistiskt känner jag nu för att bara kura ihop mig till en liten boll, stänga ute alla principer och logik, visa mitt fula egoistiska tryne och säga: Ta hem dem.
Det är tur att det inte är jag som ska ta beslutet...
Jag kan mycket väl förstå båda sidor av debatten. Den ena säger: Behåll dem där för vi är en del av världen och har därmed ett ansvar. Sverige har kunskap att bidra med när det gäller den nya organisationen som håller på att byggas upp. Låt Sverige vara med och skydda oskyldiga civila. Den andra sidan säger: Ta hem dem. Sverige har ingenting där att göra, detta är USAs krig inte vårt. Sveriges kan till och med i förlägningen förvärra situationen genom sin närvaro. Varför ska "just vi" vara där och Sverige borde måna om sin neutralitet. Och som sagt jag förstår båda sidor och jag sitter och vänder och vrider på det lilla jag egentligen vet men kommer inte fram till vad jag egentligen tycker. Så istället för att fundera på afghanistan en stund ägnas mina tankar istället åt varför jag inte kommer fram till något, jag (om någon) brukar inte ha svårt att ha en åsikt...
Och då kommer jag på att här har mina principer krockat med mina känslor och de har krockat rejält den här gången. Princip: Jag är verkligen för tanken att vi är en del av världen och därmed har ett gemensamt ansvar för den. Om inte andra gör det borde Sverige visa att vi är lite bättre helt enkelt, kanske andra kommer att ta efter i vårt kollektiva ansvar. I förlägningen kan det bli en bättre värld att leva i. Känslor: Jag orkar inte läsa om fler stupade unga soldater i ett krig som inte borde finnas. Jag vill inte läsa mer om anhöriga som förlorat sina söner i ett krig som inte är "vårt". Jag vill inte se den sorgen i vitögat. Jag orkar inte ta in mer om "korkade" människor som tycker de har rätt att döda andra hur som helst. Så rent egoistiskt känner jag nu för att bara kura ihop mig till en liten boll, stänga ute alla principer och logik, visa mitt fula egoistiska tryne och säga: Ta hem dem.
Det är tur att det inte är jag som ska ta beslutet...
Kommentarer
Trackback
