Mina tankar om friskolor
Jag har alltid varit emot friskolor. Varför undrar nog flera, när allt nu för tiden går ut på att "valfrihet" osv. Jo, därför att jag anser att alla elever, ALLA, ska få samma möjligheter, förutsättningar och undervisning. Oavsett var man bor eller hur rika föräldrar man har. Jag har också ansett att kommunerna inte borde vara ansvariga för skolan eftersom det då blir skillnad mellan skolorna beroende på vilken kommun man bor i. DET anser jag fortfarande.
Men när det gäller friskolorna har jag ändrat mig. I somras var jag beredd att ge upp min "lärarkarriär" trots att jag tog examen så sent som dec-07. Varför? Jo, för att kommunala skolor oftast (kan inte säga alla eftersom jag inte har varit på alla och har en son som går på en skola som är undantaget, men... )är så stela. Vi nya lärare ska fostras in i den fyrkantiga värld och inte komma med nya idéer och inte tro att vi kan nåt, för det var minsann "bättre förr". Alla dessa erfarna lärare som bara måste kasta det i ansiktet på oss nya: "jag har minsann jobbat i 30 år och vet bäst" istället för att ge oss chansen att ta del av deras erfarenhet samtidigt som vi kan dela med oss av våra nya idéer. Den största anledningen till att jag blev lärare var att jag ville hjälpa alla de elever som inte riktigt passade in i den fyrkantiga mall som idag (oftast) råder i våra skolor. Jag ville ge de nya möjligheter att klara skolan och jag ville använda mig av mitt nytänkande, min problemlösande sida och min flexibilitet för att åstadkomma detta. Men när jag jobbat ett tag kände jag att jag orkade inte mer. Att engagera sig i varje elev tar kraft och det är inga problem om man har kollegor och ledning med sig, men att orka "bråka" med de också och ta strid för varje okonventionellt beslut för att det skulle gynna eleven även om vi inte har gjort så tidigare, det blev för mycket. Så i somras stod jag i ett läge där jag måste besluta mig om jag skulle finna mig i den fyrkantiga värld som är skolan idag och ge upp de ideal jag hade och bara gå till jobbet och göra det som är "tillåtet". Mitt beslut var inte lätt men till slut kom jag fram till att jag faktiskt inte skulle klara av det. Jag är lärare för elevernas skull och deras bästa måste komma först, nånting annat skulle inte jag klara. Det skulle strida för mycket mot mig som person.
Några veckor in i skolstarten hade jag sett mig om efter lite andra jobb när telefonsamtalet kom. Telefonsamtalet från friskolan som ville erbjuda mig ett jobb. Ett jobb därför att jag blivit rekommenderad av en tidigare kollega. Jag tackade omedelbart ja, överlycklig för att ha fått ett jobb. Kanske ska jag tillägga att jag visste ganska mycket vad just den här friskolan stod för.
Nu jobbar jag där sen 5 veckor tillbaka och jag har hamnat såååå rätt. Jag möter varje dag elever där den kommunala skolan har misslyckats, kan vara allt från mobbing som inte tagits på allvar till att eleven behövt mycket stöd och inte fått det pga ekonomiska anledningar. Och vet ni, på den platsen jag är nu kan vi hjälpa dem. Varför? Jo för att alla är engagerade, alla ser varje elev som en individ och alla lärare vågar och får tänka själva. Nya idéer haglar och gamla erfarenheter kommer till hjälp. Allt detta utan någon som helst prestige, alla bidrar med det de har och alla uppskattar det. Vi jobbar mot samma mål med en skolledning som uppskattar, uppmuntrar och tror på oss.
Och för den stora massan fungerar den kommunala skolan men så länge den inte fungerar för de som behöver det som mest är jag stolt och glad över att få jobba på en friskola och jag är så tacksam över att kunna se mina elever i ögonen och verkligen SE de i ögonen och känna att jag gör allt jag kan för just den eleven.
Så ja, jag har frångått principen att alla elever ska få samma förutsättningar, men inte för att jag tycker annorlunda utan för att jag inte kan förändra det på egen hand. Så nu gör jag mitt bästa i min situation och försöker vara tacksam för att jag får vara med och påverka min "lilla" verklighet även om jag önskar att fler fick ta del av den och även om jag önskar att alla skolor såg ut som den jag jobbar på.
P.s. Jag vet att det finns skolor som fungerar alldeles utmärkt för elever med olika svårigheter och min erfarenhet är att det beror på personalen. En personal som brinner för sitt yrke och som ett kollektiv tar strid för "sin sak". Tyvärr har jag själv inte fått den möjligheten i den kommunala verksamheten. D.s
Men när det gäller friskolorna har jag ändrat mig. I somras var jag beredd att ge upp min "lärarkarriär" trots att jag tog examen så sent som dec-07. Varför? Jo, för att kommunala skolor oftast (kan inte säga alla eftersom jag inte har varit på alla och har en son som går på en skola som är undantaget, men... )är så stela. Vi nya lärare ska fostras in i den fyrkantiga värld och inte komma med nya idéer och inte tro att vi kan nåt, för det var minsann "bättre förr". Alla dessa erfarna lärare som bara måste kasta det i ansiktet på oss nya: "jag har minsann jobbat i 30 år och vet bäst" istället för att ge oss chansen att ta del av deras erfarenhet samtidigt som vi kan dela med oss av våra nya idéer. Den största anledningen till att jag blev lärare var att jag ville hjälpa alla de elever som inte riktigt passade in i den fyrkantiga mall som idag (oftast) råder i våra skolor. Jag ville ge de nya möjligheter att klara skolan och jag ville använda mig av mitt nytänkande, min problemlösande sida och min flexibilitet för att åstadkomma detta. Men när jag jobbat ett tag kände jag att jag orkade inte mer. Att engagera sig i varje elev tar kraft och det är inga problem om man har kollegor och ledning med sig, men att orka "bråka" med de också och ta strid för varje okonventionellt beslut för att det skulle gynna eleven även om vi inte har gjort så tidigare, det blev för mycket. Så i somras stod jag i ett läge där jag måste besluta mig om jag skulle finna mig i den fyrkantiga värld som är skolan idag och ge upp de ideal jag hade och bara gå till jobbet och göra det som är "tillåtet". Mitt beslut var inte lätt men till slut kom jag fram till att jag faktiskt inte skulle klara av det. Jag är lärare för elevernas skull och deras bästa måste komma först, nånting annat skulle inte jag klara. Det skulle strida för mycket mot mig som person.
Några veckor in i skolstarten hade jag sett mig om efter lite andra jobb när telefonsamtalet kom. Telefonsamtalet från friskolan som ville erbjuda mig ett jobb. Ett jobb därför att jag blivit rekommenderad av en tidigare kollega. Jag tackade omedelbart ja, överlycklig för att ha fått ett jobb. Kanske ska jag tillägga att jag visste ganska mycket vad just den här friskolan stod för.
Nu jobbar jag där sen 5 veckor tillbaka och jag har hamnat såååå rätt. Jag möter varje dag elever där den kommunala skolan har misslyckats, kan vara allt från mobbing som inte tagits på allvar till att eleven behövt mycket stöd och inte fått det pga ekonomiska anledningar. Och vet ni, på den platsen jag är nu kan vi hjälpa dem. Varför? Jo för att alla är engagerade, alla ser varje elev som en individ och alla lärare vågar och får tänka själva. Nya idéer haglar och gamla erfarenheter kommer till hjälp. Allt detta utan någon som helst prestige, alla bidrar med det de har och alla uppskattar det. Vi jobbar mot samma mål med en skolledning som uppskattar, uppmuntrar och tror på oss.
Och för den stora massan fungerar den kommunala skolan men så länge den inte fungerar för de som behöver det som mest är jag stolt och glad över att få jobba på en friskola och jag är så tacksam över att kunna se mina elever i ögonen och verkligen SE de i ögonen och känna att jag gör allt jag kan för just den eleven.
Så ja, jag har frångått principen att alla elever ska få samma förutsättningar, men inte för att jag tycker annorlunda utan för att jag inte kan förändra det på egen hand. Så nu gör jag mitt bästa i min situation och försöker vara tacksam för att jag får vara med och påverka min "lilla" verklighet även om jag önskar att fler fick ta del av den och även om jag önskar att alla skolor såg ut som den jag jobbar på.
P.s. Jag vet att det finns skolor som fungerar alldeles utmärkt för elever med olika svårigheter och min erfarenhet är att det beror på personalen. En personal som brinner för sitt yrke och som ett kollektiv tar strid för "sin sak". Tyvärr har jag själv inte fått den möjligheten i den kommunala verksamheten. D.s
Kommentarer
Postat av: Felicia
Måste säga att jag är väääldigt glad att du tog friskolejobbet, för du blev liksom min absoluta favoritlärare!
det känns skitbra att kunna se fram emot lektionerna med dig,jag som aldrig någonsin sett fram emot någon lektion alls förut.
jag tycker du är jättebra på det du gör Carola, till och med bättre än någon annan! :)
Postat av: Carola
Tack snälla för de fina, berömmande orden. Det betyder så mycket för mig :) Jag hoppas och önskar att du fortsätter vara en sån tjej du är idag, ödmjuk, intresserad som vågar tänka själv och ha (och stå för) en egen åsikt. Jag uppskattar det så mycket och det kommer att ta dig långt! :)
Trackback
