Planen
Häromdagen vaknade jag och kände mig inte alls lika bestämd över att sluta röka. Funderade länge på varför den känslan infann sig. Kom på sen att jag inte litar på mig själv, jag litar inte på att jag kommer att klara det på egen hand. Jag behöver helt enkelt min sambo i närheten så jag kan hitta styrkan i hans ögon. Han tror på mig, han är stolt över mig och jag vill absolut inte göra honom besviken. Så... ja, jag är livrädd för att misslyckas.
De senaste dagarna har jag ironi-rökt. Verkligen betonat att "nu går jag ut och röker en belöningscigarett", " nu går jag ut och röker för att jag inte har något bättre för mig" osv. Trots att jag har haft en klump i magen över beslutet har det gett några goda skratt också.
Jag förstår att jag har gjort människor i min närhet illa och besvikna alla gånger förut när jag har sagt att jag ska sluta röka och sedan börjat igen. Jag ser det inte minst nu när jag talar om att jag återigen ska försöka. Jag ser det i ögonen och jag förstår det av de ljumma kommentarerna. Min dotter har sagt att hon tror på oss (sambon ska också sluta) men jag förstår att hon tvivlar. Inte konstigt alls faktiskt. Min mamma sken upp och sa: Har du slutat? Och när jag berättade att jag skulle det den 1 januari slocknade leendet och hon sa: Jaha. Jag ska verkligen göra vad jag kan för att visa att jag verkligen menar det den här gången.
Jag har också mött många positiva kommentarer och många som är glada för min skull och sånt värmer. Sen har vi ju de här som inte själva vill sluta och som inte gör så mycket för att stötta mig utan hellre plockar fram fördelarna med att röka. Men som rökare vet jag att det bottnar i avundsjuka så de kommentarerna går bort.
Planen var det ja :) Min sambo och jag har gjort en plan och den är uppdelad i olika kategorier. En kategori för varje känsla/problem/rädsla (kalla det vad du vill) Så här ser den ut:
Kris: Vid akut rökbehov/kriskänsla som verkligen är kris och håller i sig har jag nu portionssnus (ve och fasa), nikotintabletter och ett varv runt skolan att tillgå. Det här med skolan kanske behöver en förklaring: vi bor bredvid en gammal skola och ett varv runt den i raskt tempo borde ta bort de värsta känslorna och dessutom tar det nog ungefär lika lång tid som att gå ut och röka.
Kortsiktig belöning: Uppskurna frukter på ett fat i kylen som jag kan gå och plocka av. (kommer inte ens att fundera på att skära upp någon när jag är röksugen så det måste finnas färdigt) Tuggummi av vanlig sort (då håller munnen sig sysselsatt) Lösa korsord (tack Annelie för tipset) borde få tankarna på annat håll en stund. Har en hel hög med korsordstidningar liggandes som nu kan komma till användning.
Långsiktig belöning: Att skriva. Jag gillar att skriva men tiden har inte räckt till förut. Nu kan jag använda skrivandet som en belöning vilket känns riktigt bra. Köpa något till bara mig själv. Varje rökfri månad ska min sambo och jag få köpa något som är bara till oss själva. Något onödigt, något vi bara vill ha. Inga överdrivna dyra saker men något som är en bekräftelse på att vi inte har rökt.
Hälsa: Här har vi nog min stora rädsla, att gå upp i vikt pga ändrad ämnesomsättning. Vid tidigare provtagningar har det visat sig att jag (säker många med mig) har en lägre ämnesomsättning vid icke-rökning (vilket säkert är ett bevis på att kroppen är friskare) och det gör mig rädd för att gå upp i vikt. När jag höll uppe i 3.5 år förut gick jag upp 14 kilo.. DET vill jag inte göra igen. Jag är inte heller beredd att ge upp allt gott som jag äter idag. Så därför ser min plan ut såhär: Promenader. Men de måste schemaläggas för att bli av. Jag är ingen människa som rör på mig, jag är lat av naturen. Alltså måste jag helt enkelt boka in dem i min almanacka. Väga mig. Jag kommer att väga mig en gång i veckan för att se att vikten inte drar iväg "i smyg". Idag står vågen på 63.2 kilo. Dricka vatten. Det skulle jag ha behövt en längre tid men är dålig på det. Jag inbillar mig att det minskar sötsuget och abstinensen. Matvanor. Äta mer frukt och grönt. Vi har alltid sallad/grönsaker till maten men jag kan äta mer av det. Dessutom ingår uppskurna frukter i min kortsiktiga belöning så det kanske ger sig själv.
Hjälp: Den här sista kategorin handlar om att förbereda mina nära på vad som väntar och be om hjälp. Min sambo är väl förberedd tror jag med en massa kramar :) Mina barn som fortfarande bor hemma ska jag prata med idag. De måste hjälpa mig genom att pusha mig att komma iväg på mina promenader. De måste också förberedas på att jag kan bli på otroligt dåligt humör och att de då hjäper mig bäst genom att inte skälla tillbaka utan hjälpa mig i vardagen eller låta mig komma undan en stund. Planerad vardag. Vardagen behöver vara planerad för att undvika frustration över småsaker. Det betyder att skriva matlista, att jag vet när sonen har träning och behöver skjuts osv osv. Jag behöver också att omgivningen är lite tuff mot mig när jag kommer på en ursäkt för att dra ett bloss med någon. Jag får inte det, jag vet att jag lurar mig själv. Då är det viktigt att min omgivning inte låter sig luras av mina ursäkter eller att jag blir sur. Ni hjälper mig i det långa loppet. Snälla stå ut med mig. Till sist ska jag också sätta upp kort på mina barnbarn som jag kan titta på när jag funderar på att fuska. Helst med en pratbubbla där det står: Rök inte mormor/farmor.
Sådär, där är min plan. Jag hoppas detta är min sista dag som rökare och till sist vill jag bara säga att även om jag förberett alla på hur jag kan bli ska jag verkligen försöka fortsätta att vara en bra människa.
Man får vad man förväntar sig.
Kram och gott nytt år till er alla!
De senaste dagarna har jag ironi-rökt. Verkligen betonat att "nu går jag ut och röker en belöningscigarett", " nu går jag ut och röker för att jag inte har något bättre för mig" osv. Trots att jag har haft en klump i magen över beslutet har det gett några goda skratt också.
Jag förstår att jag har gjort människor i min närhet illa och besvikna alla gånger förut när jag har sagt att jag ska sluta röka och sedan börjat igen. Jag ser det inte minst nu när jag talar om att jag återigen ska försöka. Jag ser det i ögonen och jag förstår det av de ljumma kommentarerna. Min dotter har sagt att hon tror på oss (sambon ska också sluta) men jag förstår att hon tvivlar. Inte konstigt alls faktiskt. Min mamma sken upp och sa: Har du slutat? Och när jag berättade att jag skulle det den 1 januari slocknade leendet och hon sa: Jaha. Jag ska verkligen göra vad jag kan för att visa att jag verkligen menar det den här gången.
Jag har också mött många positiva kommentarer och många som är glada för min skull och sånt värmer. Sen har vi ju de här som inte själva vill sluta och som inte gör så mycket för att stötta mig utan hellre plockar fram fördelarna med att röka. Men som rökare vet jag att det bottnar i avundsjuka så de kommentarerna går bort.
Planen var det ja :) Min sambo och jag har gjort en plan och den är uppdelad i olika kategorier. En kategori för varje känsla/problem/rädsla (kalla det vad du vill) Så här ser den ut:
Kris: Vid akut rökbehov/kriskänsla som verkligen är kris och håller i sig har jag nu portionssnus (ve och fasa), nikotintabletter och ett varv runt skolan att tillgå. Det här med skolan kanske behöver en förklaring: vi bor bredvid en gammal skola och ett varv runt den i raskt tempo borde ta bort de värsta känslorna och dessutom tar det nog ungefär lika lång tid som att gå ut och röka.
Kortsiktig belöning: Uppskurna frukter på ett fat i kylen som jag kan gå och plocka av. (kommer inte ens att fundera på att skära upp någon när jag är röksugen så det måste finnas färdigt) Tuggummi av vanlig sort (då håller munnen sig sysselsatt) Lösa korsord (tack Annelie för tipset) borde få tankarna på annat håll en stund. Har en hel hög med korsordstidningar liggandes som nu kan komma till användning.
Långsiktig belöning: Att skriva. Jag gillar att skriva men tiden har inte räckt till förut. Nu kan jag använda skrivandet som en belöning vilket känns riktigt bra. Köpa något till bara mig själv. Varje rökfri månad ska min sambo och jag få köpa något som är bara till oss själva. Något onödigt, något vi bara vill ha. Inga överdrivna dyra saker men något som är en bekräftelse på att vi inte har rökt.
Hälsa: Här har vi nog min stora rädsla, att gå upp i vikt pga ändrad ämnesomsättning. Vid tidigare provtagningar har det visat sig att jag (säker många med mig) har en lägre ämnesomsättning vid icke-rökning (vilket säkert är ett bevis på att kroppen är friskare) och det gör mig rädd för att gå upp i vikt. När jag höll uppe i 3.5 år förut gick jag upp 14 kilo.. DET vill jag inte göra igen. Jag är inte heller beredd att ge upp allt gott som jag äter idag. Så därför ser min plan ut såhär: Promenader. Men de måste schemaläggas för att bli av. Jag är ingen människa som rör på mig, jag är lat av naturen. Alltså måste jag helt enkelt boka in dem i min almanacka. Väga mig. Jag kommer att väga mig en gång i veckan för att se att vikten inte drar iväg "i smyg". Idag står vågen på 63.2 kilo. Dricka vatten. Det skulle jag ha behövt en längre tid men är dålig på det. Jag inbillar mig att det minskar sötsuget och abstinensen. Matvanor. Äta mer frukt och grönt. Vi har alltid sallad/grönsaker till maten men jag kan äta mer av det. Dessutom ingår uppskurna frukter i min kortsiktiga belöning så det kanske ger sig själv.
Hjälp: Den här sista kategorin handlar om att förbereda mina nära på vad som väntar och be om hjälp. Min sambo är väl förberedd tror jag med en massa kramar :) Mina barn som fortfarande bor hemma ska jag prata med idag. De måste hjälpa mig genom att pusha mig att komma iväg på mina promenader. De måste också förberedas på att jag kan bli på otroligt dåligt humör och att de då hjäper mig bäst genom att inte skälla tillbaka utan hjälpa mig i vardagen eller låta mig komma undan en stund. Planerad vardag. Vardagen behöver vara planerad för att undvika frustration över småsaker. Det betyder att skriva matlista, att jag vet när sonen har träning och behöver skjuts osv osv. Jag behöver också att omgivningen är lite tuff mot mig när jag kommer på en ursäkt för att dra ett bloss med någon. Jag får inte det, jag vet att jag lurar mig själv. Då är det viktigt att min omgivning inte låter sig luras av mina ursäkter eller att jag blir sur. Ni hjälper mig i det långa loppet. Snälla stå ut med mig. Till sist ska jag också sätta upp kort på mina barnbarn som jag kan titta på när jag funderar på att fuska. Helst med en pratbubbla där det står: Rök inte mormor/farmor.
Sådär, där är min plan. Jag hoppas detta är min sista dag som rökare och till sist vill jag bara säga att även om jag förberett alla på hur jag kan bli ska jag verkligen försöka fortsätta att vara en bra människa.
Man får vad man förväntar sig.
Kram och gott nytt år till er alla!
Kommentarer
Trackback
