Positivt för det mesta
Jag skäms lite för nu var det verkligen länge sedan jag bloggade om rökningen, eller icke-rökningen. En ursäkt är att vi har lämnat in vår laptop på lagning men egentligen är ju inte det någon ursäkt :) En annan sak jag skäms lite för är att jag inte ens uppmärksammade när jag hade varit rökfri en månad. Borde inte det ha firats lite extra liksom? Nåja, jag kom på det en dag för sent och antagligen så är det ett bra tecken men lite besviken känner jag mig för jag trodde att det skulle vara större.
När jag hade varit rökfri en vecka skrev jag i min blogg att jag kände mig fri och det är fortfarande känslan. Jag känner mig fri. Fri att göra precis vad jag vill och fri från något som styrt mitt liv länge nog. Det är verkligen positiv att inte röka. För det mesta...
MEN... (det kommer alltid ett men) kroppen reagerar på olika sätt som inte alltid är så lätta att hantera. Vikten till att börja med. Nu har jag gått upp 3 kilo och jag vet att de flesta av er inte tycker att det är någonting och det kanske det inte är men jag känner mig plufisg när allt sätter sig på magen och byxorna sitter åt osv. Och naturligtvis är det inte just 3 kilo som är problemet utan min rädsla att gå upp mycket. Typ 14 kilo som jag gjorde förra gången jag höll uppe med rökningen i 3.5 år. Ni som följt mig från början vet ju att jag också la in promenader för att minska risken för viktuppgång. Numer så har jag ökat ut det till att dansa Zumba varannan dag och ta en rask promenad varannan. (Har någon dag ibland när jag bara vilar också) Dessutom försöker jag tänka på vad jag äter, jag har utökat frukt och grönt och försöker dricka mycket vatten (vilket går sådär). Jag äter fortfarande mycket chips men det har jag alltid gjort. Men eftersom jag faktiskt försöker att förhindra att jag ska gå upp i vikt så tycker jag det känns lite orättvist att jag ökar ändå.
En annan sak som jag upplever som jobbigt med att sluta röka är att jag inte sover som jag ska. Sover oroligt och vaknar flera, flera gånger varje natt. Ibland så ofta som en gång i timmen. Sover dock alltid gott när klockan ringer kl 06.00. Var fjärde-femte natt sover jag som en stock, ungefär som i ren utmattning. Nu har jag "löst" problemet med att så fort jag får tillfälle så vilar jag middag en stund, slumrar 15-20 min och blir som en ny människa (nåja nästan i alla fall) Jag hoppas bara att det här med sömnen ger med sig för ibland tror jag faktiskt att jag ska bli tokig. En annan sak som hjälper mig att sova är att ta ett glas vin eller två, då sover jag som klubbad. Men som jag hoppas att ni alla förstår tänker jag inte börja med det som sömnmedel, jag bara konstaterar fakta :)
Den tredje saken som jag upplever som oerhört jobbig är att magen inte fungerar som den ska. Säkert beror det på att tarmrörelserna minskar eller nåt sånt men en så grundläggande sak som att få gå på toa är inte längre en grundläggande sak hos mig utan en lyx som inte inträffar tillräckligt ofta. Och alla som har haft såna problem vet att om magen inte fungerar så fungerar inte människan heller speciellt bra. Hela jag kommer ur gängorna. Nu tror jag att jag har kommit till rätta med det här problemet genom att baka eget bröd med linfrön i, det verkar så än så länge i alla fall (läs: hela den här veckan)
Inget av de här sakerna kommer att få mig att börja röka igen. Det kan nämnligen inte vara så att jag måste röka för att få det här att fungera. Jag måste tro att det blir bra så småningom och försöka hålla ut de här dagarna när det känns överjävligt och jag bara vill gråta.
Som jag började med att skriva är det mesta ändå positivt. Jag är lugnare inuti, jag orkar mer, jag har lust att göra olika saker och jag bara älskar att ha kommit igång lite. Zumba är nog bland det roligaste som jag har provat. Tyvärr håller inte mitt knä för att göra det mer än varannan dag men det får räcka. Vi har också varit och köpt oss ett promenadband för ibland så passar det helt enkelt inte med en promenad ute. För övrigt var det mycket jobbigare än jag trodde att gå på ett sånt band. Lutningen gör att det verkligen "tar" bra både när det gäller flåset och baksidan av låren och vaderna. Andra saker som är positivt och som jag verkligen njuter av nu för tiden är att äta frukost i lugn och ro. Jag äter länge, länge och verkligen njuter av att kunna sitta länge istället för att stressa ut och röka hela tiden. Ljuvlig känsla och kanske den bästa av dem alla. Det är också "roligare" att ta hand om mig själv på något sätt. Har inte analyserat var den känslan kommer ifrån men det kan gälla så banala saker som att smörja in mig ordentligt efter att jag har duschat. Antagligen har det med att mitt självdestruktiva drag har gett med sig lite i och med att jag inte röker de självdestruktiva cigaretterna längre (ni vet de där som man röker vid tillfällen som man vet att man absolut inte borde, de där man röker för att nästan vara taskig mot sig själv på något konstigt sätt) På något sätt tycker jag att jag är värd lite ompyssling. Jag har också lättare att njuta av att göra det jag vill och ibland är det att inte göra någonting. Det är en nästan obeskrivligt skön känsla när jag en helgkväll kan ta en dusch och sen bara krypa i morgonrocken och lägga mig i soffan under filten och glo på tv och faktiskt tycka att det är helt okej.
Kramar :)
När jag hade varit rökfri en vecka skrev jag i min blogg att jag kände mig fri och det är fortfarande känslan. Jag känner mig fri. Fri att göra precis vad jag vill och fri från något som styrt mitt liv länge nog. Det är verkligen positiv att inte röka. För det mesta...
MEN... (det kommer alltid ett men) kroppen reagerar på olika sätt som inte alltid är så lätta att hantera. Vikten till att börja med. Nu har jag gått upp 3 kilo och jag vet att de flesta av er inte tycker att det är någonting och det kanske det inte är men jag känner mig plufisg när allt sätter sig på magen och byxorna sitter åt osv. Och naturligtvis är det inte just 3 kilo som är problemet utan min rädsla att gå upp mycket. Typ 14 kilo som jag gjorde förra gången jag höll uppe med rökningen i 3.5 år. Ni som följt mig från början vet ju att jag också la in promenader för att minska risken för viktuppgång. Numer så har jag ökat ut det till att dansa Zumba varannan dag och ta en rask promenad varannan. (Har någon dag ibland när jag bara vilar också) Dessutom försöker jag tänka på vad jag äter, jag har utökat frukt och grönt och försöker dricka mycket vatten (vilket går sådär). Jag äter fortfarande mycket chips men det har jag alltid gjort. Men eftersom jag faktiskt försöker att förhindra att jag ska gå upp i vikt så tycker jag det känns lite orättvist att jag ökar ändå.
En annan sak som jag upplever som jobbigt med att sluta röka är att jag inte sover som jag ska. Sover oroligt och vaknar flera, flera gånger varje natt. Ibland så ofta som en gång i timmen. Sover dock alltid gott när klockan ringer kl 06.00. Var fjärde-femte natt sover jag som en stock, ungefär som i ren utmattning. Nu har jag "löst" problemet med att så fort jag får tillfälle så vilar jag middag en stund, slumrar 15-20 min och blir som en ny människa (nåja nästan i alla fall) Jag hoppas bara att det här med sömnen ger med sig för ibland tror jag faktiskt att jag ska bli tokig. En annan sak som hjälper mig att sova är att ta ett glas vin eller två, då sover jag som klubbad. Men som jag hoppas att ni alla förstår tänker jag inte börja med det som sömnmedel, jag bara konstaterar fakta :)
Den tredje saken som jag upplever som oerhört jobbig är att magen inte fungerar som den ska. Säkert beror det på att tarmrörelserna minskar eller nåt sånt men en så grundläggande sak som att få gå på toa är inte längre en grundläggande sak hos mig utan en lyx som inte inträffar tillräckligt ofta. Och alla som har haft såna problem vet att om magen inte fungerar så fungerar inte människan heller speciellt bra. Hela jag kommer ur gängorna. Nu tror jag att jag har kommit till rätta med det här problemet genom att baka eget bröd med linfrön i, det verkar så än så länge i alla fall (läs: hela den här veckan)
Inget av de här sakerna kommer att få mig att börja röka igen. Det kan nämnligen inte vara så att jag måste röka för att få det här att fungera. Jag måste tro att det blir bra så småningom och försöka hålla ut de här dagarna när det känns överjävligt och jag bara vill gråta.
Som jag började med att skriva är det mesta ändå positivt. Jag är lugnare inuti, jag orkar mer, jag har lust att göra olika saker och jag bara älskar att ha kommit igång lite. Zumba är nog bland det roligaste som jag har provat. Tyvärr håller inte mitt knä för att göra det mer än varannan dag men det får räcka. Vi har också varit och köpt oss ett promenadband för ibland så passar det helt enkelt inte med en promenad ute. För övrigt var det mycket jobbigare än jag trodde att gå på ett sånt band. Lutningen gör att det verkligen "tar" bra både när det gäller flåset och baksidan av låren och vaderna. Andra saker som är positivt och som jag verkligen njuter av nu för tiden är att äta frukost i lugn och ro. Jag äter länge, länge och verkligen njuter av att kunna sitta länge istället för att stressa ut och röka hela tiden. Ljuvlig känsla och kanske den bästa av dem alla. Det är också "roligare" att ta hand om mig själv på något sätt. Har inte analyserat var den känslan kommer ifrån men det kan gälla så banala saker som att smörja in mig ordentligt efter att jag har duschat. Antagligen har det med att mitt självdestruktiva drag har gett med sig lite i och med att jag inte röker de självdestruktiva cigaretterna längre (ni vet de där som man röker vid tillfällen som man vet att man absolut inte borde, de där man röker för att nästan vara taskig mot sig själv på något konstigt sätt) På något sätt tycker jag att jag är värd lite ompyssling. Jag har också lättare att njuta av att göra det jag vill och ibland är det att inte göra någonting. Det är en nästan obeskrivligt skön känsla när jag en helgkväll kan ta en dusch och sen bara krypa i morgonrocken och lägga mig i soffan under filten och glo på tv och faktiskt tycka att det är helt okej.
Kramar :)
Kommentarer
Trackback
