4 månader
4 månader går ganska fort men kan samtidigt kännas oändligt långt :)
Häromdagen (1 maj) var det 4 månader sen rökstoppet och när jag ser tillbaka och försöker summera den tiden så har den gått så himla fort samtidigt som vissa sekvenser känns som en livstid.
Jag kan inte säga att jag kämpar längre, det känns inte som jag har kämpat speciellt mycket alls med att inte röka. Det var nog kanske i början, första två veckorna, sen har det bara flutit på. Det andra "runtomkring" att sluta röka hade däremot kunnat knäcka mig tror jag. Drömmarna (läs: mardrömmarna) i början, sömnsvårigheterna, krånglet med magen, viktuppgången och att vi dessutom var sjuka stup i kvarten var ju saker som alla var för sig hade kunnat få mig att röka igen om jag hade velat. Men jag gjorde inte det :) Idag är jag glad för att jag stod ut även om jag fortfarande brottas med vikten (och kommer väl att fortsätta med det ett tag eftersom vågjäveln vägrar röra sig neråt) och jag tycker att det är skönt att kunna stå bredvid någon som röker utan att känna den minsta avundsjuka som jag alltid gjorde "förr" när jag försökte sluta röka. Idag tycker jag verkligen att de ska vara avundsjuka på mig :)
Min tillvaro idag är lugnare, mindre stressig. Jag behöver inte planera min rökning och jag behöver inte stressröka innan vi ska åka eller gå in någonstans och framförallt behöver jag inte gå ut och röka på jobbet. Jag är helt enkelt en lugnare människa. Och visst dyker det upp tillfällen när jag känner att det vore "bra" om jag hade rökt. Det är sådana gånger när jag känner mig "låst" och "fast" och jag inte längre kan skylla på att jag ska gå ut och röka. Men de blir färre och färre. Jag blir också duktigare på att säga ifrån utan att ha en ursäkt.
Jag kämpar också på med mina promenader och mår verkligen bra av att röra på mig. Börjar till och med få ett behov av att komma ut varje dag och dit trodde man ju inte att lata jag skulle komma någongång :) Och om någon funderar över maten så äter jag fortfarande GI och ja, jag fuskar fortfarande ibland.
Så ska jag summera den här tiden så måste det bli: trots att 4 månader är en ganska kort tid känns det som det var en livstid sedan jag var rökare :)
Ha en bra kväll :)
Häromdagen (1 maj) var det 4 månader sen rökstoppet och när jag ser tillbaka och försöker summera den tiden så har den gått så himla fort samtidigt som vissa sekvenser känns som en livstid.
Jag kan inte säga att jag kämpar längre, det känns inte som jag har kämpat speciellt mycket alls med att inte röka. Det var nog kanske i början, första två veckorna, sen har det bara flutit på. Det andra "runtomkring" att sluta röka hade däremot kunnat knäcka mig tror jag. Drömmarna (läs: mardrömmarna) i början, sömnsvårigheterna, krånglet med magen, viktuppgången och att vi dessutom var sjuka stup i kvarten var ju saker som alla var för sig hade kunnat få mig att röka igen om jag hade velat. Men jag gjorde inte det :) Idag är jag glad för att jag stod ut även om jag fortfarande brottas med vikten (och kommer väl att fortsätta med det ett tag eftersom vågjäveln vägrar röra sig neråt) och jag tycker att det är skönt att kunna stå bredvid någon som röker utan att känna den minsta avundsjuka som jag alltid gjorde "förr" när jag försökte sluta röka. Idag tycker jag verkligen att de ska vara avundsjuka på mig :)
Min tillvaro idag är lugnare, mindre stressig. Jag behöver inte planera min rökning och jag behöver inte stressröka innan vi ska åka eller gå in någonstans och framförallt behöver jag inte gå ut och röka på jobbet. Jag är helt enkelt en lugnare människa. Och visst dyker det upp tillfällen när jag känner att det vore "bra" om jag hade rökt. Det är sådana gånger när jag känner mig "låst" och "fast" och jag inte längre kan skylla på att jag ska gå ut och röka. Men de blir färre och färre. Jag blir också duktigare på att säga ifrån utan att ha en ursäkt.
Jag kämpar också på med mina promenader och mår verkligen bra av att röra på mig. Börjar till och med få ett behov av att komma ut varje dag och dit trodde man ju inte att lata jag skulle komma någongång :) Och om någon funderar över maten så äter jag fortfarande GI och ja, jag fuskar fortfarande ibland.
Så ska jag summera den här tiden så måste det bli: trots att 4 månader är en ganska kort tid känns det som det var en livstid sedan jag var rökare :)
Ha en bra kväll :)
Kommentarer
Postat av: Eva
Ja du, man tycker det är konstigt att man rökt. Du har gjort ett superjobb och att komma över den där tröskeln att man kan stå bredvid och känna röklukten utan att vara avis är största segern. Du är sååå bra!
Kram Eva
Trackback
